Förvirrade Lina- Elsa

Förut kändes det så enorm viktigt. Med den här dagen. Och allt runt omkring. Med "förut" mennar jag för ja.. 10 år sedan. Möjligtvis 8 år sedan. Idag känns det ganska oviktigt om jag får hjärtan av Felix, Oskar, Nino eller Max som jag var obotligt kär i. Å andra sidan var allt mycket enklare då, någon annan löste dina problem och du behövde bara oroa dig för dom där översockrade snuskiga hjärtgodisarna, det var rätt skönt. Inga bekymmer. Men ändå en värld full av trams. Idag då.. Träning, sol, bror, snötäckta bryggor, kaffe, vin, kortspel, möblering, chips, film och Albin. Och! Jag fick ett kärleksbrev, ett riktigt. Jävlar, det var längesen! För övrigt sprider vi alldeles för lite kärlek runt omkring oss. För att få lite måste du ge lite. En läxa vissa aldrig lär sig. Och det grämer mig. Men. Jag tänker inte gräva ner mig djupare än så inatt. Jag ska upp rätt tidigt och åka skidor. Helt jävla ensam. Ensam är stark eller var det jag som hade fel?