Sömn? Lös? Ja mina vänner. Är så för jävli...
Sömn? Lös? Ja mina vänner. Är så för jävligt trött. Psykiskt. Kroppen mår fint. Bara huvudet som är helt slut. Vill säga att jag har slut på reservplaner och delar men fan, jag har många kvar. Jag vet inte om det suger eller är bra just nu. Skulle vilja falla fritt och veta att jag blir fångad. För den här gången. Men det händer inte, och väntar inte på det heller. Jag vet att mitt tålamod är rätt knappt men ibland är det så berättigat att det knappt går att ifrågasätta. Så vi rockar väl på, skriver för mycket och tänker igenom för lite. Agerar, gör bättre, smider nya planer som i nuläget suger och ja, byter skepnad. Färg. Människan är bra på att anpassa sin livssituation efter situationen i sig. Och min är mörk, men det är okej. På riktigt. Det suger rejält jävla ofantligt satans hårt att det kanske blir så. Men vad ska jag göra? Jag kommer få ihop det tillslut, vittrar sönder bara när andra jag älskar mår dåligt. Usch. Oförtjänt olycka. Väntar på dagen då allt löser sig, då man kommer över det där förbannade krönet och inser att man är hundra gånger starkare än man trodde. Då kommer belöningen efter många år av skit. Det största nu är den lilla tanken att jag vet att jag är älskad, respekterad och står med två stadiga fötter på jorden. Sen kan jobb, lägenhet och pengar fara åt helvete.