Blod svett och gnäll

Drar mig för att gå ut. Det känns ryskt och kärlekslöst en dag som denna. Grått. Aldrig diggat grått särskilt mycket. Sov oroligt. Hatar att bråka med folk, att vara sur och den som gnäller. Mesigt. Känns som att allt fint försvinner och kvar blir bara tramset och skiten. Att man slösar ofantligt många timmar på att vara sur. Timmar som kunde vara fyllda med vackra, roliga ljuvliga små saker. Är väl nödvändigt, dom säger det i varje fall. Håller mer fast vid fred, kärlek och förståelse. Mer kramar och mindre gnäll. Vet inte vad jag ville säga med det, huvudet är inte riktigt med. Dagsplan: Fylla dagen med träning. Hård träning. Rycka upp min ledsna mamma som är jordens vackraste varelse och ge lite blod! Har äntligen fått passet så nu är det sluttjatat. Så. Adjö sålänge.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback