Då drar vi ett enormt streck över den här ...
Då drar vi ett enormt streck över den här dagen. Kan nog kvalificeras som årets största, värsta och drygaste dag. Jag fick det aldrig att gå över. Jag hade total ångest hela dagen. Vilket händer väldigt sällan och vilket resulterar i att jag självdiagnostiserar mig själv och får panik. I huvudet. Vikten av att ha en stark man bakom sig, eller framför.. Hmm. Det blev väldigt tydligt idag. Albin kom som en räddande ängel och plockade upp mig från jobbet. Jag fick kärlek, kram, mat och filmsällskap. Han lyssnade och jag tjatade om hur jävla skit hela livet var som en hormonsgalen gravid kvinna eller något minst lika farligt som det. Och jag blev lätt igen, lite lätt och äkta glad. Dagen var glömd. Är glömd. Imorgon hoppar vi in i cirkusen igen; smile, pengar och läskiga säljknep! Ljuvlig natt till er alla. Och mest till dig.