Förvirrade Lina- Elsa

Ibland säger någon annan det bättre. Och allt blir solklart. Eller ja, så klart det kan bli i livet. Och det svider. Det värker inte men det känns lite ibland. Mest för att det finns en oförståelse i det hela. Och just för att jag lyckas förvirra mig själv mer än någon annan. Jag ställer frågor som är omöjliga att besvara. Just nu. Men tror ändå att det mesta löser sig, med tid och rätt personer. Ett tecken på att det var fel är nog att du ställer omöjliga frågor.. Du gör det invecklat och komplicerat. Skulle allt vara "rätt" då skulle det inte finnas massa frågetecken och funderingar. Då skulle det vara tryggt och du skulle vilja vara en enhet. Ett väsen, ihop. Svårare än så är det inte. Solklart. För minuten. Väsen. Vackert.