En sång. En sång på en måndag. Från en sän...
En sång. En sång på en måndag. Från en säng. Det är dock tisdag nu men jag orkar inte sudda. Är lite ledsen över det faktum att det känns okej. Eller. Det ÄR okej. Det är det. Men lite borde det väl kännas? Märkligt det där. Nåja. Hade en bättre dag. Men dagen efter den här Dagen jag borde vara ledig på. Blev jag plötsligt inte ledig på. Så upp tidigt och kränga. Det enda som är vackert nu är fina vackra vänner och söta kollegor. Förutom en. Men jo. Det är fint det med men vetskapen av att veta och vetskapen att jag inte kan göra ett skit åt det gör mig pissed. Undrat lite över vilka som läser detta trams? Eller detta svammel över olycka/ lycka. Skulle vilja veta. Och se åtminstone. Men läs på. Jag kommer inte skriva i varje fall. Skrivs det inte har jag gått ner mig totalt. Skrivs det betyder det att jag åtminstone tänker. Och tänker jag så känner jag. Och den dagen jag slutar med att skriva innebär att mitt väsen är dött och att ja. Ni kan betrakta min själ så svart att det inte finns någon återvändo. Så allvarligt är det. Och jag skriver Trots allt. Godnatt små rävar.