Nä hörrni. Kom hem. Halva lägenheten var b...
Nä hörrni. Kom hem. Halva lägenheten var borta. Andas. Det är ju okej. Men fan. Andas. Jag flyttar. Och slänger bort halva min barndom. Känns sorgligt. Jag älskar ju Vasastan! Fan. Hur mycket jag än älskar att äntligen flytta är jag livrädd. Jag har ett kontrakt. JAG! Herre. Vilka möbler? Vad? Hur? Panik! Kläder? Skivor? Vad är viktigt? Minnen eller prylar? Mat? Hjälp. Jobb? Skolan? Förändring som heter fucking duga, önskar bara innerligt att någon hjälpte mig. Lite. Kanske lite pepp. Och manlighet. Jag flyttar ju ifrån min barndom.. Och mot nya höjder. Om tre veckor. Hur rensar man ut 23 år på tre veckor?! Hjälp. Panik. Glädje. Glädje. Mest. Men att mina gamla bilder från 94 är borta när jag kommer hem får mig att få ont i magen. Helt ärligt. Kommer jag trivas där? Ensam? Svaret är ju ja. Men jag är fan skraj. Godnatt robotar. Puss