Vad gör man härute..? Det är snöstorm. Jag skulle åka skidor. Dålig idé.. Så jag sov. Åt superlång frukost, svalde ner brödet med kaffe och sög på höger sida då min förbannade tand är i rätt dåligt tillstånd. Kaffehög ute i Roslagen är en dålig grej. Plus en rastlös personlighet som heter duga. Så jag fick panik. I ungefär en timme. Lugnade mig. Åt dubbel dos värktabletter och svalde penicillin som om det vore min sista dag. Sen började jag, håll i hatten, virka! Virkade ett fint trevligt svart pannband som jag nu inte kan ta av mig. Jag spelade därefter spel på telefonen, jag ledde tåg in på rätt räls. Det var givande faktiskt. Fick upp min stressnivå till tusen. Därefter rensade jag vinden på vintagekläder. Hittade en Levi´s jeansjacka med vitt fluffigt foder som tillhörde min morbror. Bestämde mig för att den var rätt hipp och packade ner den. Efter detta fyndande tvingade jag på mina små föräldrar en yatzy, smsade febrilt, åt en plopp och ja. Nu sitter jag och väntar på att grilljäveln ska bli klar och för min andra dos tabletter. Det är inte synd om mig. Det är rätt najs detta. När man mår lite dåligt är nog detta det bästa stället att fly till. Kravlöst häng. God mat och brasor. Imorgon ska jag ta mig fan ta en skidtur.
Haha gör övrigt vad världen är rolig egentligen. Människor alltså. Satt i solen igår och njöt av kaffe med en polare. En jävligt speciell super- stjärna- liknande kille går förbi och smajlar. Kommer tillbaka och frågar om han får göra oss sällskap i solen och röka lite gräs. Vad säger man? Han slår sig ner och vi snackar en stund. Han är musiker från London, har blivit utkickad från marinkåren för att oavsiktligt råkat ha haft sönder ett stridsplan. Han berättar att han är rädd för fängelse och att han nu pluggar kriminologi och röker gräs en gång i veckan på rasten. Visar sig att han var stencool. Londonbor va?
Finns inte. Syns inte. Äntligen ledig. Äntligen! En dag. Tackar ödmjukt för det och underhåller er gärna när min hjärna har taggat ner lite och är lite mindre överaktiv. Vilken dag.
Love is watching, someone dies. Death cab for cutie- what sarah said. Mälarhöjden. Altaner. Gymnasiet och gammal gammal kärlek. Gitarr. Gräs och rätt mycket sommargryning. Längtar. Mot ljuset.
Jag tror att det handlar om att bygga upp en illusion. En mystik kring dig själv som lika gärna kan vara verklig som overklig. Jag tror att det framför allt annat gör dig nöjd, lycklig och ofantligt populär. Släng in en gnutta självironi där så är du hemma. För dagen. Jag tror att det kan fungera. Att leva ditt liv som om det var en oavbruten film, med soundtrack och hela rubbet. Illusioner. Ofärdigt manus.
Fan, satt och läste hemska nyheter. Jag ska sluta med det där; dödsannonser och trista nyheter. Det kan inte vara bra. Övergick till att lattja med bra musik istället. Vi har ju fantastiska musiker i det här landet! Jävlar. Jag har tränat alldeles för länge, är överhajpad, har kaffeabstinens, solsugen och är allmänt rastlös. Dagens status. Bilder får ni inte. Puss.
Men ni. Ni fina. Hur löjligt är det inte då att slänga upp en bild här? Jag vet ju att jag gör det. Mest för att understryka något. Kanske. Intalar jag mig. Tror jag. Men fan, bara kom på det. SÅ otroligt upplåst väl? Maten, kaffet, sminket, ansiktet? Blir nästan less på mig själv, men framförallt allt annat trams man tyvärr råkar läsa. Gah. Och det löjligaste med hela bild- mojängen är ju att NI läser oftare. Det är en enorm skillnad. För en bild? Dagens. Dagens vad? Oh nej, jag tror att det är ni som är löjliga. Eller så kan vi dela. Ska vi dela då?
Mina små cirkusdjur! Jag planerar, i ständig rörelse mot ett mål. Omöjligt? Eller fullt möjligt, men orkar man? Har man ork att stå ut? Hur fattigt kommer man leva? Hur mycket kommer man att jobba? Hur trött kommer du att vara? Kommer du lessna? Åhh. Är vansinnigt förvirrad. Enormt, snurrig. Vet inte vilken dag det är. Pirrar i magen. Konstant. Glad, nervös, arg, uppåt. Tänker ständigt på dessa två saker; framtiden. Samtidigt på saker som sker idag, IDAG snurrar minst lika mycket. Samtidigt hinna med allt. Hinna leva. Planera. Sommaren kommer. Sommaren hörni, och efter det kör vi. Och hur blir sommaren? Hur gör man? Flyttar vi verkligen? Kommer vara nervig i minst en vecka till. Jag kan inte sova längre. Hjälp.
Jag och Albin är starka vet ni. "Det krävs 4 man och råstyrka för att få upp den där soffan". Trams sa jag och min make och kastade upp den. Men några vilopauser. Ytterst få. Känner mig ofantligt nöjd. Inget mer att tillägga. Jag tror att jag inte ens är arg längre, snarare mer förundrad över människor. Er. Hur ni håller på. Som vilsna pojkar i för stora skor. Medlidande. Hoppas ni lyckas skaffa självinsikt, och en smula distans till livet ni vill leva. Nu ska flyttfröken sova!
Jag är glad hörrni. Jag lovar. Har inget fantastiskt att skriva förutom det jag håller för mig själv. Man kan säga att jag har fullt upp med att leva, planera och göra en hel del vackra saker. Typ umgås. Igen. Vi snackar festivalen, vi snackar fast anställning, vi snackar inspiration, vi snackar konserter som kan bli rätt tunga, vi snackar träning, sol, Norsviken och underbara fina vän Qarro i maj. Oj vad jag längtar!
