Förvirrade Lina- Elsa

Min telefon ställde om sig. Gånger två. Vaknade alltså klockan fem. Gick upp. Yrade. Försökte ta reda på vad klockan var i mitt diffusa tillstånd. Hon var fem. Sov en timme, drack kaffe skitlänge. Tror nu att jag är synkad, är på väg till jobbet. Hon är runt nio va?

Här ligger man. Vaken. I en alldeles för varm säng. Knöliga kuddar. Varmt. Oljud. Oväsen. Fick ingen sovmorgon imorgon, uppe med tuppen med tanke på det här påhittet som kallas sommartid.. Tänker på allt dom säger att man inte ska tänka på. Livet, döden, kärleken och ekonomin. Framtiden glimtar fram lite då och då. Tänker på hur många till jumpsuits jag kan köpa innan någon säger till mig. Tänker på vad jag åt till middag igår. Hur kaffe egentligen smakar. Om man kan bli osynlig.. Ni vet, såna saker. Och såklart allt det djupa mellan varven. Vad lycka är, hur man uppnår total kontroll i livet, om man kan bli kär i en person två gånger om, om kärlek bara är ett påhitt.. Om pengar inte fanns.. Om lycka inte fanns, finns inte kärleken då? Och om kärleken inte finns vad är lycka då.. Är det ena beroende av det andra? Så tänker jag. Och så har jag mani att jag måste tänka baklänges, till punkt ett för att sedan tänka fram igen. Så, jag ligger här vaken och försöker stänga ner kiosken. Ses om någon timme små varelser.

Näää men godmorgon! Sol, kaffe och.. Håll i er! Jobb!

Albin har börjat fotografera. Med en gammal kamera med tryckknapp. Igår förevigades vi.

Jag tror att jag gör det nu. Jag lyssnar på en underbar sång som jag bara förknippar med Kalle. Jag tror att det känns. Det känns. Har inte vågat lyssna på Cornelis trots att jag älskar honom. Men det är för mycket. För mycket Erik, Robert och diverse namn som kändes den dagen. Dagen som blev som ett vakuum. Som gick rätt smidigt förbi mig. På låtsas. Bara för att trösta. Önskar och har önskat att han skulle återuppstå. Verkligt. Så dom får ta i honom, skåla, kramas, skratta, dansa och slåss ihop igen. Grabbarna. Men du är borta. För alltid. För gott. Inget mer av det. Det är bara mardrömmar i någons huvud.

Skulle gärna ta en fladdermus.. Nu. Bara äga. Gillar.

Hej torsdag. Är lite betuttad i dig.

Och ja tack till det här. Vind i håret, solvarm, saltstänk och vågor. Hatar egentligen att tänka framåt; att längta Är mer åt en bakåtsträvare har jag förstått Men nu längtar jag. Det enda som skrämmer livet ur mig är att du har för varje dag du längtat på nåt vis förlorat en dag.. För att du ville ha dagen efter. Jag får inte ihop det. Det skrämmer mig, att jag slösar med mina dagar och tycker att dom är inget värda. Det komiska är ju att jag efter ett år kommer att blicka bakåt och tycka att allt rockade. För att sedan hamna i samma tankegångar igen.. Hamsterhjul. Cirkusdjur. Godnatt.

Ja tack. Ja!

Jag har fixat fräknar! Känns som ett seriöst tecken på att det finns hopp. Om sol, skönhet, kärlek och varma nätter! Det var ju vansinnigt varmt idag. På kvällen också. Ville aldrig gå hem, så jag körde ett mördarpass på gymmet. Sen tog det stopp. Och här sitter jag, på golvet, med för mycket träningsvärk för att ta mig upp. Ljuvligt.

Kanske råkade mellanlanda på Pampas.. Med kaffe och dieseldoft..

Nu går vi!

Läste bok och blev sentimental. Eller kanske skraj. Det där med kärlek är inget ämne jag gärna vidrör. Jag kan tala ytligt om det och det är okej. Men att verkligen känna. Tveksamt Läste en fin berättelse om detta ämne. Blev berörd. Språkade med en nära vän till mig som klokt sa: jag älskar dig så mycket men det finns ingen som kan göra mig så förbannad som du. Han påstod att det var bra att känna både och. Att KÄNNA. Våga känna. Jag är rätt dålig på det där. Jag generaliserar, förlöjligar och skämtar bort mycket. Det är enkelt, jag gillar när det är enkelt. Men jag har tänkt mycket på just ämnet ifråga Jag plockar isär, försöker förstå och undersöker. Jag vill ha logiska svar och det får jag inte här. Vilket gör mig vansinnigt maktlös och arg. Ilska pga oförståelse. Jag vill inte ha gråzoner. Jag vill ha det klart och tydligt. Vet inte vad det beror på, jag tror ju ändå på något sätt att det går. Den där barnsliga romansen som ni "vuxna" säger växer bort. Den finns. Vill så gärna gå in på ämnet men fan det blir så utelämnande. Som att gråta på ett torg. Jag pratar inte villkorslös kärlek och romantik till döden. Jag menar bara att det existerar, att du tittar på en person och VET att du skulle kunna göra allt för att göra den människan lycklig, för evigt. Och du vet att han tänker exakt samma sak. Sånt växer inte fram som ni fint vill påstå, sånt sker bara. Och det är fantastiskt. "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Så ska det kännas i kroppen. Inte mindre, inte det minsta mindre.

Äntligen träning.

Alltså.. Håll er borta från Norrtälje på vintern. Allt ni tror är sant. Jag sitter gömd i bilen och spanar bakom brillor. Varannan brud är gravid/ har 2 ungar på armen. Runt 20 år, sönderblonderad med en snygg söndertatuerad rakad snubbe med hål i ögonbrynet och mjukisbyxor. Kvalité och intelligens. Förlåt, men tack tack tack för att jag inte bor i någon skithåla! Ta mig hem tack innan dom går till attack..

Hejdå Norsviken.