Förvirrade Lina- Elsa

Sexdokumentären igår gav inget utrymme för skadeglädje och skratt. Jag tyckte bara synd om de små stackarna. Men för 2/3 slutade det lyckligt, och det kan ju aldrig vara fel. Nu ska jag hoppa i säng och njuta av att inte vara 49 år och oskuld! Upp tidigt imorn och sola, satans dig Terron om du har fel!

Så har Ingmar Bergman dött också, det känns som den ena gamlingen utlöser den andra till att trilla av pin; Povel Ramel sedan Timander och nu Bergman. I varje fall så såg jag en dokumentär igår om två äldre, en kvinna Greta och en man Albert. Själva dokumetären var egentligen inget speciellt, men den var verkligen tankeväckande på ett läskigt sätt. Båda bodde i deras gamla barndomshem och hade en stor rädsla från att flytta därifrån, trots att de visste att de tillslut var tvungna att göra det. De kändes så ensamma och jag blev faktiskt skrämd av att bli gammal. Det är oundvikligt, likaså döden. Men tanken på att inte längre känna sig behövd, varken av sina barn eller vänner för dessa har förmodligen redan gått bort om man lyckas bli så pass gammal som dessa två i dokumentären. Och att hela tiden vara beroende av andra, som gubben som skämdes så mycket när intervjuaren kom på grund av hans smutsiga fönster och hans allmänt ostädade hus. Men han var helt enkelt för gammal för att orka städa och vägrade skaffa hjälp, pondus? Äsch, tramsigt att tänka på det nu kanske. Men man vill inte sluta livet som ensam olycklig och med känslan av att känna sig öveflödig i världen.

Kvällen fortsatte med en dokumentär om hur Europa bildades för många många miljarder år sedan, den var riktigt intressant. Så nu har jag hittat massa inspiration till vart jag vill resa senare i livet. Och ikväll ska jag kika på en mindre seriös dokumentär antar jag; En oskulds dagbok. Den handlar om tre vuxna människor som aldrig upplevt sex, vilket låter ytterst lustigt. men det kanske är vanligare än vad man tror? Jag undrar bara varför, alla måste väl känna lust?

För nu var jag hemma! Efter en låång båtresa och buss + pendeltåg + Rörstrandsgatan uppför. Det tog på vill jag lova. Jag trodde inte att man kunde få träningsvärk efter en utekväll, vild eller inte, lustigt. Rapport då: Jag har haft det toppen, relativt kasst väder men det gjorde inte så fasligt mycket egentligen. Något för liten stuga enligt min smak men vad ska man göra? Vi gillar ju att rulla runt alla fyra? Roliga utekvällar, god mat, smarriga drinkar och ett ypperligt trevligt sällskap vill jag lova! Och en uppeldad kaffebryggare, kassa spökhistorier, sand i munnen och lite väta tack vare en sprutande skumpa, nej det var inte tufft. Men ett minus är att inte ha bil, skulle ha varit trevligt att komma bort från alla fjortisfulla campingfreaks och se lite natur. Men får nog bli nästa år, när jag har skaffat modet att sätta mig framför ratten efter de senaste gångerna.

Och nu ska jag kasta mig in i duschen då man känner sig måttligt fräsch efter en vistelse på Gotland i en obefintlig stuga.. Sen blir det filmkväll, satans vad jag ska njuta av ensamheten! Hej nu! Lägger upp lite tokiga bilder sedan, och som vanligt är jag med på varenda, en slump?

Förvirringen är enorm, vem är jag just nu? Vad hände och vad skedde? Jag har tv, radio och dator på för att hålla mig vaken. Undergången är nära..

Jag vaknar nu, 12: 30. Jag blir väckt av telefonen, en glad mor sjunger fram: "Heeej gumman! Sov du? Nää, men vakna nu! Vi tänkte åka nu, det regnar nu. Hur har ni det därhemma, dåligt väder nu? Ska vi ta hem lite av dina kläder gumman? Vad vill du ha? Behöver du laptopen? Nää, den kan vara här, onödigt ju, hoho. Okej, men din gula klänning? Röda kofta? Nää, vi lämnar det nu! Okej, men vi handlar också, frukt och lite annat, är det något annat?"  Först och främst, vem är jag!? Jag är på gränsen till att få ett nervös sammanbrott, jag vill skrika: Men för i helvete!! Det är sjukt tidigt på morgonen och jag SOV! Släpp av mig och sluta vara så jävla uppåt! Men det är då jag inser att klockan är min fiende, klockan är lunch och jag kanske borde lägga ner min sova- länge- sluta- störa- attityd. Så jag "ja: ar" snällt, svarar så vänligt och icke- nyvaket jag kan och säger sedan hurtigt puss och kraaam, ses sen!

Jag sjunker ner i sängens varma famn och inser att nu är det är kört, jag kommer aldrig kunna somna om och känna det där härliga myset jag kände tidigare. Så jag går helt enkelt upp, allting tycks vara jobbigt denna morgon, jag hämtar posten, ingen tidning till frukosten, inget sällskap till frukosten och framförallt ingen frukost! Som ni förstår vid denna tidpunkt bör jag vara rasande, men jag är inte det. Jag är för trött och sorgsen denna dag för att ens bli förbannad på att kaffebryggaren är fylld med gammalt kaffe. Jag spiller ut filtret och blött sunkigt kaffe landar på mitt ny- dammsugna golv. Vad gör jag nu? Säger jag högt. Jag försöker febrilt få upp varenda litet kaffekorn men inser att jag aldrig kommer att lyckas. Jag kör till med rediga verktyg och det slutar med att jag snart har psyk- städat hela lägenheten.

Det är nu jag sitter här och funderar på vad jag ska ta mig till. Alternativ 1 jag raggar jag upp någon brunchvän, men jag har inget tålamod för att vara trevlig och social. Jag vill tracka ner på allt och alla och bara vara ondskan själv denna dag, så svar nej, ingen brunch. Alt 2; jag kan trycka i mig min vidriga frukost och förstå efter att det var helt jäkla onödigt. Eller så kan jag helt enkelt vänta på att mor och far kommer hem för att styra upp mitt kaotiska liv. Jag funderar på att gå ut och köpa överdrivet god frukost på närmaste café men jag vill inte ge upp mina rosa mysbyxor, min urtvättade utomlands t- shirt, mitt osminkade ansikte eller mitt knullruffs till hår. Så, mina vänner. Jag blir nog inne denna dag, jag börjar med att attackera kaffebryggaren sen tar jag det därifrån.

Nu är det ordnat med praktik! Jag är för överjävligt satans smart, ja det är jag. Jag tycker nog människor kan vara elaka, alltså inte bara backstabbers, utan kalla och hjärtlösa. Detta stör mig, när rätt person är det kan det bli succé men annars då? Vi pratar ju för fasen aldrig med varandra i det här landet, vi är nog experter på att kväva det vi känner och tycker.

Utgång ikväll, får se vilka dryga idioter man träffar på en afton som denna..

Det regnar, en hel del faktiskt. Och detta fenomen börjar tära på mina nerver. Jag vill ha sol, bad och blå himmel. Är det för mycket begärt? Var är den där medelhavsvärmen ni väderfän talade om? Jag ser den minsann inte. Gör ni det kanske? Ska ut och leka Petronella i regnet, shopping för att trösta min sorgliga själ, vem säger att man inte blir glad av det?

Jag har nog furit nu. Jag finns på telefonen, i urskogens urskog. Hej nu på en bit!

Jaha, så var det gjort. Nu är jag medlem i klubben, tack för stödet Erik.