Ciao!

Nu tar jag minisemester! Viva la skärgård? Igår var jag vansinnigt bakfull, det var aldrig kul. Jag och bror har nog aldrig gjort av med så få kalorier. Sen blev jag vrålsugen på köttbullar (alltså med brosk i) och snabbmakaroner. Så det blev en enorm last med denna till synes oexklusiva mat. Och idag mår jag faktiskt bra, ett jäkla pissväder är vad vi har också. Men jag har laddat resan med en ny bok, shysst musik och sköna reskläder. Jag saknar mulet, den vidriga lilla ullbollen. Idag hatar jag papperskorgar, brevbärare och garn.

Nästa vecka blir det nya visningar! Gissa vart?

Ta hand om er i det vidriga vädret! Jag laddar in lite bilder senare..

Jobbigt läge

image455

Hmm, världen kan vara grym ute, tänk att fastna tillsammans med en hjärtevän i en hink för att sedan långsamt avlida trots en god kamp. Är jag sjuk om jag känner ett visst samband med kassa förhållanden? Jag är nog inte sugen på att fastna i en hink än på ett tag.

Dessa små djur hittades när vi senast var i skärgården, jag har inte plågat ihjäl dom små rackarna om ni nu tror det!

Nya plagg!

Enorm uppdatering? Jaja, här kommer de sjaskiga bilderna på alla nya plagg, notera att dessa inte ska användas, men ni smarta förstod nog det!

   
   
   
 

Förresten är jag fast på västar just nu, hittade den här bruna i mors garderob. Är det dags för en ny mani tror ni?


Depp/ pepp

Lill- lördag. Jag gillar onsdagar, nu när man har blivit en slacker har man upptäckt att det går många bra tv- serier då. Skandal? Nej, men mitt liv tycks ha blivit lite lustigt. Imorse var jag superdeppig och kände ingen lust alls för något, inte ens shopping. Jag tyckte synd om mig själv, kände mig ensam och allmänt äcklig och sjuk. Inbillning såklart, men känslan fanns där. Men vips, min alltid så positiva mor kommer in, tvingar upp mig ur sängen och jag blir genast på bättre humör. Så nu är jag på väg ner på stan för att klaga/ kommentera alla människor. Det vet jag att jag mår bra av.

Tänkte också kika på lite skor, nya handskar och strumpbyxor. Riktigt sugen på några i färg men det känns inte riktigt som jag, så vi får se! Men ibland tror jag att vi inbillar oss att vi kanske är lite nere eller deppiga när det egentligen bara är småsaker, så kanske det går när man har haft ett problemfritt liv?

Idag vill jag stampa på någon jag ogillar samtidigt som låten "Rag and Bone" spelas upp högt.
Idag vill jag hitta något att köpa, as usuall..
Idag vill jag äta godis, men får icke, svinigt.
Idag undrar jag hur det känns att vara man.


Nej tack!

Hah! Lägenheten igår var en katastrof, jag kan inte ens börja att berätta om den. Min familj gick därifrån i en chock. Det kändes så fruktansvärt skönt att komma hem till denna lägenhet, det kommer att bli tufft att flytta tror jag. Man kan inte klaga på en två men det är ju fasen mer än hälften av den kvadrat man bor på nu. Hjälp. Snart ska jag kila iväg på en ny visning, i Vasastan ligger denna, rätt nära där man bor nu. Får se vad domen blir efter 14 idag.. Jag är lite rädd. Det är en 2, 5, men en liten sådan, uuh.

Jobbletandet har jag totalt lagt ner! Jag skiter faktiskt i om jag skulle hitta något eller ej, att jobba känns inte alls som en grej jag skulle ja lust med just nu. Jag lever alldeles för bra för det.

Igår traskade vi två idioter (designerduon?) jag och Qarro till Terrons nya jobb, vilket röj. Vi intog tronen och satt och kommenterade absolut allt och alla. Det är det vi är bra på, och vad är det för fel med att ha åsikter om folk? Jag önskar verkligen att någon skulle våga säga vad som är fel, fult eller hemskt med mig. Så seså, kör en lista i kommentarsfältet vet jag? Jag vet ju att det kan bli rätt svårt, men n¨got måste väl folk störa sig på?

Vad sker? Eller snarare sagt; vad sker inte?

Jag ska bli överviktig, förstår ni vilken lycka? Varenda gång någon är dum, inte släpper in en, är spydig eller liknande kan man helt enkelt bara skylla på att man är överviktig och att det där minsann är diskrimenering! Men vad kan vi normala människor skylla på? Inget.

Min "byta- ut- grovt mjukt bröd- mot- knäckebröd- dieten" har gått i stöpet. Hur fasen gör man då? Jag gillar mat, varför skulle man plåga sig själv med att inte äta, det är bara trams. Mer grönsaker får jag inte i mig, inte en enda faktiskt. Jag hatar det. Jag äter mina bestämda mål och motionerar som en tok, försöker i varje fall. Men inget! Inte ett smack! Jag kör en uppdatering om två veckor igen. Då jävlar ska det ha hänt något annars kommer jag att satsa på det motsatta, att försöka bli överviktig..

Nu ska jag trycka i mig nybakade bullar, ty det är helg och då får man äta sötsaker, bullshit..

Kvällens mysterium

image440

Vad är grejen med mina krokiga små tassar? Har jag ledbesvär? Kan någon besvara mig? Herregud, jag skulle ju bara ta vinglaset..

image441

Lägg märke till min kala fläck, håller jag på att bli tunnhårig och varför? Seriöst, är detta illa? Bådar det illa, kommer skiten att falla av?

Förkylning, förvirring och ensamhet

God eftermiddag. Idag hatar jag barn mer än någonsin, har ålderskris och tror att alla runt omkring mig ska trilla av pin. Förmodligen stämmer inte detta, och jag tänker inte vara seriös och börja tala om döden. Döden och jag har kilat stadigt hittills, men nu är nojjan här. Hur klarar man av någons död?

Gårddagen blev lyckad, och sådär skönt lugn men rolig. Som alltid när det finns en pava skumpa i Qarros och min närhet så blir det en jävla massa tugg som ingen förstår egentligen, massa skratt, fula miner och hetsätning av vindruvor. Idag är jag svinförkyld och känner mig risig, men det känns skönt på något vis. Ska ta ett bad, kika Gudfadern och sedan ha ett filmmaraton. Med mig själv såklart, ty jag har ingen bekräftelseidiot i mitt umgänge. Det suger. Jag gillar dock att vara själv ibland, men det skulle inte skada med någon ny fräsch bekantskap. Så, nu släpper vi det. Nu ska jag trixa ihop något litet plagg och lyssna på Robin Hood soundtracken, I like it.

Snart snart så kommer det bilder på nya plagg, har säkert en 10 st, men tar mig aldrig tid att ladda upp..

Lägenhetsvisnigen!

Lägenheten var förresten jättefin. Men den hade en del brister enligt mig, men man kan inte förvänta sig för mycket kanske. Jag får nöja mig med att den ligger i Vasastan vilket jag gillar. Men trapphuset var sådär, hissen ogillades, det var relativt små rum men högt i tak. Fina golv och fönster, bra planerad, fula dörrar inomhus då jag vill ha spegeldörrar. Går säkert att byta men men. Annars var den fin! Nu ska vi kolla på den andra som låg på Torstenssonsgatan, tror gatan hette så. Den verkar väldigt fin.

Men summan av kardemumman, jag måste sänka kraven och acceptera det man får. Det kommer ju aldrig ske, jag kommer att gråta mig till sömns om jag måste flytta till något lutet skyffe på söder..


Förhållandehysteri, och vad är jag lämnad med?

Jo förresten. Självförtroendet kan faktiskt få sig en törn, speciellt efter lördagens bravader. Alla har förhållanden, det har spridits någon slags förhållandehysteri. Ungefär som ekorrar som bunkrar upp med mat, det är det ni håller på med allihopa! Och detta gör mig en aningen snurrig. Ni bunkrar upp inför vintern. Och varför gör ni det? Jo, det ska jag giva svar på. Ingen känner sig särskilt vacker på vintern, man är blek, halvfet, sladdrig, otränad, ingen vidare lyster i hyn, torr hud (?). Vi gömmer oss i stora koftor, glömmer att raka benen och slutar bry oss om våra kroppar då vi resonerar att sålänge den inte syns är den vacker.. Detta kan ju ifrågasättas men vi släpper det. Så, vad behöver man när man känner sig ful, äcklig, stressad och trött? Svar: Man behöver någon som bekräftar en; någon som kramar en när man är deppig, som kollar film med en varje helg, som blir tjock med en, som gillar en för den man är och som ställer upp och som säger oavsett rakade ben att vi är snygga och smala. Det är nog det ni behöver. Och ingen, absolut ingen dumpar någon på vinterhalvåret.

Men sen kommer den roliga biten, för vad händer innan sommaren? Jo, då har ni tröttnat på er bekräftelsehingst och önskar att ni vore fria som fåglar, men nu är ni fast! Nu vill ni vara singlar för nu är ni förmodligen smala (re), snyggare, har bättre självkänsla och inte längre deppiga. Så nu vill ni som varje normal tjej/ kille kolla marknaden. Så jag föreslår att ni dumpar er käresta någon gång under mars för att sedan följa ner mig i singelfördärvet, ty det börjar bli jävligt trist här helt ensam! Om ni ursäktar mig så tänkte jag gå till min bekräftelsekudde (Smulan) och krypa ner. Hon älskar mig för den jag är, hon tycker att jag är snygg, het, smart, underbar men framförallt kan hon inte säga ett knyst om detta. Och det gillar jag!

Jo tack, jag mår fint!

Så, hur mår jag? Jag mår bra tack. Men det skulle inte skada om jag fick lite sympati. Lägg in en stöt vet jag.. Nej allvarligt talat har alla gått och blvit sjuka, självklart. Alla är sjuka och det inkluderar mig, men jag kör en ny taktik. Jag försöker tänka bort förkylningen, det är huvud VS. kropp. Just nu står det faktiskt 1- 0 till huvudet. Jo, mitt positiva tänkande går ta mig fan suveränt men spåren av Snällskolan sitter kvar i mig. Varje kväll tänker jag på vad jag har att vara glad för, vad jag är bra på och varför jag är utomordentligt bra. Detta har givit mig svåra sömnstörningar då ni kan tänka er att det tar en timme eller flera att gå igenom vad jag är bra på. Det gillar jag, att gå igenom allt jag är bra på.

Ibland när det är riktigt svårt att sova brukar jag tänka på all ondska jag har lyckats sprida under dagen, på vilka, varför och hur man skulle kunna göra det ännu bättre nästa gång. Sen somnar jag med ett litet leende på läpparna. Tryggt vetande att jag är min egen härskare.

Aj.

Utgång igår, den var väl måttligt kul. Stället var fullt med tjockisar och personer som hade druckit en aning för mycket redan vid elva. Men det är alltid kul att se tjcoak människor "groove on". Härligt. Favorit dj:n var där också med ett jäkla humör. Fråga: Ville jag glida ner för en trappa och använda smalbenen som skidor och tappa ena skon i farten? Svar nej. Ville jag att två tjocka killar längst ner skulle se detta och säga: "Höhö, hur gick det där till? Lite mer vatten till dig kanske? Ta hand om henne ikväll höhö". Svar nej. Försök själva att balansera i 10- centimeters klackar i skor som dessutom är för stora. Nej men försök det och kom sedan tillbaka och fråga om jag vill ha vatten. IDIOT.

Fråga två:
Ville vi bli förföljda av en lång man med sjal hela vägen hem? Icke. Så vad gjorde vi? Jo, vi sprang in i en annan port, gömde oss i en tvättstuga full med spindlar för att sedan runda av kvällen med en french hotdog.

Så, slut på detta. Nu ska jag halta vidare med mina sönderslagna smalben. Hej hå.

Och för övrigt så är ni idiotkillar på min Dumlista, för alltid.

Svikare!

Jösses vad ni sviker mig när jag inte bloggar! Svin! Min dator har varit lite skum på sistone och jag har haft fullt upp, med vad framgår inte riktigt. Igår hade jag en skön slappardag på Terrons nya jobb, det ska bli mitt nya veckonöje. Sedan har jag haft en hektisk vecka med massa tokiga idéer och skisser. Jobbat "övertid" en hel del, men det är för en god sak. Alla galgar börjar ta slut och mitt rum ser ut som, ja, en väldigt flummig konsthall. Det är inte riktigt min grej att ha saker överallt men nu tycks jag få inspiration från det, so why not?

Vad händer mer..Inte mycket. Har lite smått ångest för att "skolan" börjar på riktigt snart igen, i november ska jag bänka mig. Det känns både skönt och jobbigt. Skönt att träffa alla idioter igen och få lite rutiner. Sen kan jag börja träna på riktigt när skolan har börjat vilket är en lättnad! Min kropp känns inte som det ska, känner mig liksom förslappad. Försöker ta bort den ångesten med 25 minuters galet hoppande på studsmattan hemma men den tycks vara kvar efteråt. Jaja, det får vi helt enkelt styra upp i november. Helgen blir tämligen slö känner jag. Har varit för mycket utgångar på sistone, jag har till och med börjat inbilla mig att min hy har åldrats drastiskt senaste månaden, kan det stämma? Jag ska väl försöka dra ut någon imorgon för en liten utgång, men ikväll blir det filmkväll! Och på söndag ska jag kolla på en lägenhet, en trea först och främst. Hoppas hoppas att den är fin!

Middagsdags för mig, en trevlig helg önskas trots min bitterhet..

Man kanske skulle släppa taget lite?

Ja, nu är jag på mitt lustiga tänkarhumör, som alltid? Men varför är man aldrig nöjd som det är? Är det så att när man är helt nöjd med sitt liv, när det inte borde finnas problem, att det är då vi skapar dessa? Det är så lätt att överdriva och överanalysera varenda liten händelse i livet; varför skrev han bara kram, varför lät mor trött, var hon arg på mig? Varför hör hon inte av sig, är hon sur? Som en liten försäkring på att allt inte är perfekt. För det vore väl skamligt? Att ens tänka tanken att allt vore bra. Jag tänker för fasen för mycket för mitt eget bästa, jag önskar att jag kunde leva mer nu och släppa allt det andra som löser sig på vägen. Men jag vill försökra mig om att jag är uppdaterad, smart och går en ljus framtid till mötes, har bra ekonomi, shysst lägenhet och en bra och handsome kille. Missförstå inte mina tvivel för för mycket osäkerhet; jag vet att det kommer att bli perfekt. Men ibland känns det bara så uttråkande. 

Så, släppte jag helt skulle rädslan finnas av att flippa för mycket och bli för fri. Jag vet att jag har det där, frågan är bara hur mycket som bör släppas ut. Självdisciplin är en bra sak, vi trivs vi två. Men snart funderar jag dock på att göra slut, kanske ta en paus. Resten får helt enkelt lösa sig på vägen. Och under tiden hinner man kanske leka av sig och bete sig allmänt jävligt (ännu mer) om man nu känner för det..

Hur kan man bli så äckligt vidrig?

Ja. Då var man tillbaka, man gjorde väl av med en halv våffla i kalorier kanske? Hur ska det vara möjligt att gå ner i vikt när man är tämligen normal? Missförstå mig rätt, en väldigt fet person har ju fan förtur. Dessa kan ju tappa 25 kg på två månader på grund av deras massa. Inte förstår jag hur man kan komma upp i en sådan vikt att man kan tappa 25 kg och ändå inte vara normalviktig. Men för oss normala, vad finns det för bra knep då? Bli överviktiga för att sedan toktappa 25 kg kanske..Jag blev totalt utslagen av Erik, ingen chock direkt. Jag vann ett set, tjohu. Och nu är jag dödstrött!

Jag vet att alla bloggar om denna dödsmisshandel men jag känner att jag bör nämna det i varje fall. Jag tycker det känns helt jävla sjukt att något sånt kan ske i Sverige, det känns bara helt osannolikt. Och dessa killar är flera år yngre än vad jag är. Hur kan man krossa den linjen så jävla övermycket att man sparkar ihjäl en oskyldig kille helt och hållet? Detta berör nog många men jag vet hur många gånger min bror har blivit utsatt för oprovocerat våld och då har han kommit undan relativt lindrigt, en hjärnskakning, blåmärken, skärsår. Men flera av hans vänner har tagit emot mer smällar än vad en ung kille idag ska göra. Och på något sätt känns det som att det anses "normalt". Sjukt. Och jag lider verkligen med hela hans familj och vänner. For what it's worth..

Våfflor är underskattat

Idag blir det badminton med bror, kommunalt måste vi ta oss. Det ogillas! Morgonen har varit toppen, vaknade, tog en härlig dusch och kom ut till doften av våfflor. Riktigt mysigt. Men var tog det vackar vädret vägen kan man ju fråga sig.. Idag kommer mor och far hem och styr upp livet. Riktig mat. Nu bör jag kila en bit! Wish me luck?

Spånhuvudet har talat

Saker är ju kanske mindre komplicerade än vad jag förstår. Det handlar nog bara om en vana, det är helt enkelt så det är. Men jag skulle vilja bli en sån där turbo- person som kan hantera tusen saker samtidigt och vara grym på det mesta. Idag har jag diskat för hand och stoppat i kläder i tvättmaskinen och jag känner att det räcker. Jag har inte kommit så långt att jag verkligen sätter på maskinen, nej nej. Och nu sitter jag och väger på om jag ska gå och handla, det känns långt till affären trots drygt 50 meter. Är man spoiled? Jag tror att jag bara är ovan vid situationen. Jag ska nog handla, men då är frågan om man kör cykeln eller inte. Och hur mycket mjölk orkar man bära? Vilket hemskt patetiskt inlägg, men så ser det faktiskt ur just nu. Middagen kommer att bestå av mozzarellasallad och omelett på sin höjd. Ty jag är faktiskt ingen mästerkock, det kan jag erkänna.

Äe, nu avlägsnar jag mig. Måste styra upp en inhandling, kan det bli roligare? Terron, om det blir som vi talat om ska vi ALDRIG handla på helger, det förstör en helt och hållet!

Nej

Och nej. Jag kan inte sluta fotografera solnedgångar/ soluppgångar. Det är ju det bästa man kan göra efter en kväll ute, kika på en shysst sol som går upp bland ala färgglada hus i Birkastan. Eller en solnedgång när man är på dåligt humör, alla tycks se ut på olika sätt. Så nej, jag kommer inte att sluta upp.

Svårt att slita sig?

image439

Sitter ensam och funderar på att man faktiskt ska flytta snart, man bör och jag vill. Men det kommer inte att bli lätt, kanske är trevligt att kika in i en stenvägg också?

Dancing on the edge of danger

Jag har gått under jorden, som ni kanske har märkt. Detta är det första livtecknet. Jag funderar på att begrava mig under sängen i uppskattningsvis en vecka till. Utgången i onsdag blev vild, minst sagt. Men otroligt kul! Om man bortser från vidriga killar som vägrar inse att man inte är intresserad så man måste ta till ett beprövat knep, spela lesbisk. Idioter.. Idag har jag börjat återhämta mig, igår talar vi inte om. Så idag har jag lekt runt på stan med Terron, vi letade lite toppar till henne och jag fann ett par snygga pumps. Lina i högklackat? Jo, vänj er med tanken.

Som sagt, nu är man ensam hemma och det märks att det är en oban situation, det är massa att ta hand om, man diskar, tvättar och blir nojjig om det kommer smuts på en nystädad diskbänk. Usch. Jag tackar ja till frihet och en egen lägenhet men nej till det praktiska skiten som följer med. Finns det husor nuförtiden? Om, ring mig snarast ty detta håller inte i längden!

Och helgrapport får ni ingen, jag känner helt enkelt inte för det. Men ni kan få en dumlista!

Jag hatar denna vecka:

1. Teknologi som inte fungerar, jag betalar pengar för något och då ska det fanimej fungera när jag vill det. Idag gick en mus sönder lite olyckligt sådär, och tv- kontrollen kan ha åkt rakt in i fönstret av någon anledning..
2. Mammor på stan som använder deras barnvagnar som vapen! De liksom skjuter dessa moderna stridsvagnar framför sig och bryr sig inte om de kör över en duva, en pensionär eller mig. Jag hatar er och jag hoppas att ni blir överkörda av något större ting än en barnvagn.
3. Återigen barn som icke kan bete sig; jag sprang in och handlade godis i min lilla godisbutik. Då ställer sig en snorig rödögd unge med potfrilla och för stora skor framför mig, jag snubblar halvt över hans ubåtar till skor och sedan "råkar" denna lilla ängel välta ner en halv hylla med godis. Som han liksom inte bryr sig om. Du kommer att bli en olycklig person under tonåren.

Sluta använda mitt rum som toalett!

Nu är det verkligen höst, visste ni det? Jag är tacksam för att jag bara höll på att bli påkörd 5 gånger idag istället för de vanliga tio gångerna. Det är livsfarligt att cykla i innerstaden ju! Gör inte det, släpp det bara! Om ni inte har dödslängtan.. Jag skojar inte, det är vidrigt. Speciellt när man kör med opumpade däck med en cykel som är minst 40 år gammal, i vråltajta jeans som hindrar en från att kunna trampa normalt, med alldeles för mycket kaffe i kroppen och med en längd på 160 cm (som gör att man faktiskt inte når ner till trottoaren om man inte är fiffig som jag). Tänkt på detta, det är livsfarligt. Stockholmare är galna små filurer som inte tar någon hänsyn till en posande vild Lina på cykel. Fy och skam.

Elaka, korkade, galna trafikanter som befann sig på Rörstrandsgatan runt 14: 00 idag hamnar omedelbart på min dumlista!

Jo tack! En till grej; precis när jag hade börjat tycka om vidret till Smulan igen (efter förra incidenten) så har hon fräckheten att stiga in i mitt rum 07: 30 denna morgon och bajsa rakt på mitt ,åter igen, nytvättade golv. Jag undrar vad som är felet med hunden ocg varför hon återigen straffar mig? Jag vaknar i panik av att det faktiskt luktar avföring i mitt rum, en lukt som definitivt inte ska vara där. Chockad blir jag inte denna gången, jag stirrar på skrället till hund och går och väcker far, ty jag är ingen som torkar bajs på morgonkvisten. Så jag lämnar arbetet åt en grinig far och kryper ner i hans säng för att få sömn. Vart han tog vägen kunde jag inte bry mig mindre om haha.

Så Smulan du är åter på min Dumlista. Skärpning! Nu har vi en paus från varandra, det tror jag behövs.

Förresten undrar jag varför vi har hushållspapper som doftar kamomill? Varför har vi papper som har en inbyggd doft av kamomill? Bör jag sniffa på en sådan innan läggdags istället för att dricka vidrigt kamomillte?

Kommer jag klara det vuxna livet?

Ville jag ha strömavbrott i över en timme? Svar nej. Det ville jag icke. Usch, fick ju årets panik här hemma och började skruva och pilla på massa proppar och muttrar. Det är ett under att jag lever. Sen visar det ju sig att hela Vasastan och Östermalm har strömavbrott, jaså sa jag och löste korsord en timme.. Det var idag jag insåg att jag kommer få det jävligt tufft när jag bor ensam, ska jag vara vuxen nu? Ska jag klara av räkningar, mat, frukost, städning och telefonsamtal helt själv? Usch, jag ryser av tanken. Men är läskigt tacksam för lägenheten man kommer att få, det börjar närma sig!

Men som sagt, jag måste ha minst en tvåa och någon att bo med första tiden. Therese, du står som du mycket väl vet som kandidat! Nu ska jag sy klart min flummiga klänning, bilder kommer senare!