Förvirrade Lina- Elsa

Hoho. Jag saknar er, vart är ni? Jag vill umgås! Istället ska jag jobba. Det gör mig inget, jag äger en balkong på mitt kontor. En balkong med underbar utsikt. Det ni. Då kan jag jobba. Gärna. Idag är det Marathon och Karlbergs Dag. Massa pang- pang, helikoptrar, plan och militärer. Haha. Jag vill se. Igår  var kul, jag gick tydligen miste om något enligt rara Elin. Ska ta det med henne sen, men ikväll kör vi ju. Igen. Nu ska jag cykla i för höga skor igen! Puss.

Prick, prickig och prickigare. Nu börjar orden leka med mig igen, haha. Vad kul det ser ut. Tycker ni inte? Känner mig oerhört optimistisk idag, måste vara vädret. Solade, njöt, tränade och cyklade hem i solsken och regn. Stora, rena regndroppar. Och doften, det doftade ljuvligt, blöt asfalt, utslagna blommor och liv. Känns som att något är på gång, att massa kul händer just nu och att det verkligen inte kan bli sämre. Det gör mig glad och hoppfull. Är i harmoni med omgivningen för en gångs skull. Punkt.

Missar ni det? Nej. Jag ska ut i solen, lägga mig i Kalrberg, lyssna på god musik och hänga. Förhoppningsvis kommer vackert sällskap. Jag gillar sällskap. Stannade hemma igår och snackade skit över lite dryck med Terron. Mår toppen idag för en gångs skull. Nu kilar jag!

Toodles. Tönt? Ja. Jag läser för mycket böcker. Så, dålig bloggning. Varit på stan halva dagen och sedan toppat med Terrons utställning! Vi fick bål, frukstspett och godsaker till tonerna av Bob Marley och vågsus. Mycket bra gjort. Också hittat en ny skinnjacka som jag har pysslat med idag. Sytt på axelklaffar i skinn och fixat dit lite kedjor. Bild kommer sen. Nu ska jag fixa mig för hundrade gånger idag och ge mig ut på stan. Jag ska dofta på sommaren med rosé och solen i ögonen. Alla kan göra det idag. Åskan försvann och kvar är den evigt vackra solen.. Och jag.

Go melt back into the night
Everything inside is made of stone
There's nothing in here moving
An' anyway I'm not alone

Just nu. Klättrar på väggarna. Ut och gå? Väntar samtal; sällskap. Pratsällskap. Sugen på allt och ingenting. Skulle jag ha allt i rummet skulle jag inte orka räcka mig ut och ta det. För lat. Måste sova mindre, tidigare och vakna i tid. Ska göra ett försök imorgon. Fan, för mycket "ska" just nu, för lite "vill". Men vill jag? Jo, jag vill. Jag vill inte vara såhär, jag vill vara något annat. Bortglömt och återfunnet.

Hej. Sol gör mig gott. Hoppas ni är glada, lyckliga och osunda idag. Jag är glad, lycklig och osund idag trots allt. Mår bra. Är lugn. Har haft egentid i Kalle med cykeln, boken och musiken. Ensam bakom en häck låg jag och doftade på träd som en tönt i en film. Jag kanske är en liten tönt, en liten romantisk tönt? Något finns det kanske, jag kanske borde bejaka den sidan och sluta upp med mina fasoner. Kanske, kanske kanske. Söndag gillar mig idag.

Att gå ut från rummet, ut på gatan, att allt därute fortfarande rullar på. Att allt är som vanligt igen. Att alla är lika glada, shoppar lika mycket, dricker rosé på Sturehof, lagar middag som vanligt, grillar, pratar, tränar, planerar. Att allt är som vanligt när inget egentligen är det. Allt kretsar inte kring en enda individ. Men jag vet inte, ibland känns det som att stå stilla mitt i och allt annat händer runt omkring i en superfart som inte går att sakta ner. Jag vill sakta ner, åka långsammare på min resa och uppleva. Ingen ångest.

Årskurs ett. Inga problem, alls. Fråga chans, dra i håret och nypa jocke i armen. Tänk på som hände med alla. Någon blev golddigger, någon blev hockeyproffs, en annan blev en jävel på hockey, en annan försvann och blev överviktig, en blev arbetslös och tillsammans med en vacker tjej, någon av dessa blev min bästa vän och hänger med än idag. Vackert.


Bild lånad från Erik.

Vin, samtal, utgång, rockkareoke, snabbmat, stökigt, träning, konsert, snabbmat, vin, träning, sömn. Öl och samtal, avskaft nagellack, smutsiga sängkläder, låtsaslekar, promenad, avstånd,måsar, kalla dagar,  vin och nya tag.

Träningen gick bra. Fick ytterligare ett värdelöst besked så jag kommer inte att skriva så mycket på några dagar, tar en liten paus bara och återkommer senare i veckan kanske.

En dag. Jag gillar denna dag. Gammal musik spelas på stereoon, jag kan sola i fönstret och är totalt fri. Inget att stressa till, ingen att stressa till, bara jag jag jag. Jag, hela dagen. Kanske delar med mig ikväll, får se. Nu kaffe, fönster och solkoma!

Att nattblogga. Att blogga över huvudtaget är väl rä'tt löjligt? Kanske till och med egocentriskt? Nu räds jag ju tyvärr inte för detta ord, förstår inte varför man ska låtsas vara så missnöjd över sig själv bara för att vinna vänskap. Ni som inte vill, ni vill inte och jag kunde verkligen inte bry mig mindre om ni ens ville. Det lät dumt, men jag är trött på ord som inte betyder något, tomma fraser i förbifarten och idiotiska sms när det känns som minst. Jag pratar om vänskap som har dött ut. Jag sörjer den, jag har aldrig haft ett stort antal riktiga vänner. Jag har haft en. Och några stycken till som verkligen har betytt något. Jag har alltid betraktat och valt ut, avvaktad och funderat, sedan valt. Jag är inte speciell för det, jag vill bara påpeka vikten av att välja sina vänner. Vänner som ställer upp, som finns där konstant och som inte vänder ryggen till så fort det blir komplicerat. Vikten av det. Så ja, resten skiter jag faktiskt i, ungefär lika mycket som ni skiter i mig. Känns rättvist va..? Godnatt nu.

Hatt och halsband Topshop.

Jag avskyr, verkligen avskyr läkare. Fy. Fy på er. Man får ju aldrig rätt. Nu, soppa, blött bröd och Xylocain i halsen. Helt bedövad blir man, en mycket märklig känsla som kan orsaka bitskador. Det är söndag, inga bilder.

Åt helvete. Och god morgon. Jag vaknade upp med febersvettningar och en hals som var dubbelt så stor på insidan.. Uhh.. Jag är ta mig fan alltid sjuk, småsjuk hela tiden. Jag hatar det, hatar att vara ynklig. Blä. Nu ska jag dricka te, ta alvedon och bli friskare. Hur som helst kan jag alltid ta det lugnt och fira mina vänner ikväll ändå. Ja jävlar, så får det bli!

Jag tittar på barnfilm, det gör mig god i kroppen hoho. Ska snart fixa mig inför Therese fantastiska födelsedag! Jag gillar födelsedagar, allra mest min egen. Men Therese funkar bra den också. Jag tror att det bli ett riktigt kalas, med barn och tårta! Vi vuxna ska fira på lördagen istället. Jävligt passande att jag blev ledig den dagen! Livet är gott.

Så hemskt. Så tragiskt och hemskt? Ni har ju verkligen inte en aning om någonting, ni tror. Ni anar, men ni vet verkligen inte alls. Inget alls, inget om mig. Alls. Allt ni vet är det jag skriver, och det jag skriver är en förfinad sanning. Så fint. Mycket fint va? Jag sitter i en för stor t- shirt som doftar dig och undrar lite om jag saknar något. Bara lite, en del, som kanske vill få en annan del. Att kunna bli hel, delad, fel, hel, helad? Jag vet inte. Det doftar ljuvligt i varje fall, och jag är en fjant med för många minnen. Jag vet, jag klamrar mig fast vid vartenda magiskt tillfälle jag får lyckan av att uppleva. Jag håller dom stenhårt tills dom försöker vrida sig ur mig med smärta, tills de blir så varma och hala att jag knappt kan hålla fast dom. Jag trycker, pressar, tvingar och återupplever tills jag nästan spyr av vackra minnen. Tills jag har fått nog och sitter här istället. Jag vet inte om det är så ångestladdat som det beskrivs. Det är vackert,.. Vackert? Vackert är ett alltför välanvänt ord. Det finns inget ord för det, bara ett minspel. Hah, ett minspel ni inte kan se. När jag ligger i en alltför stor t- shirt och febrilt försöker suga in den sista doften, ligger och känner mina ben mot lakanet, det alltför välanvända lakanet samtidigt som en låt spelas på radion. En låt jag har hört alltför ofta, när stjärnorna fortfarande lyste i taket. Som små prickar. Jag vet inte, snart kommer något att dö, någon att dö. Det kommer att göra ont.