Förvirrade Lina- Elsa

Så nådde äntligen det vidriga regnet mig också. Jag som fick för mig att jag var solskenet själv? Tydligen hade jag brutalt fel då det har regnat oavbrutet sedan imorse. Men lika glad var jag för det? Icke. Plockade med mig Terron för en shoppingtur då mitt naiva jag trodde att alla skulle stanna inne eftersom Gud verkade lite halvarg. Så fel man kan ha, stan kryllade av vider till människor som desperat försökte haffa en top som var på rea för endast 99 svenska riksdaler. Patetiskt, ty jag avskyr realisationer (det är nu jag påpekar att jag är så fruktansvärt mycket bättre än alla andra). Jag missade till och med NK: s då det blir köer in till butikerna. Förra rean de hade där var jag på gott humör ute med mor, väl inne efter ca 200 meters kö nedför hela Hamngatan fick vi stiga in. Jag traskade raka vägen till Filippa K- butiken, men icke! En sur vakt ställde upp oss konsumenter i kö utanför och släppte sedan in två och två i taget. Det var sjukt. Så fruktansvärt kul är det inte att göra av med pengar. Nog om det, det var rea överallt och jag trivdes mindre bra. Efter tre timmars spejande efter ett par skor började mitt humör falla i rasande fart neråt. Regnet gjorde sitt också för att skapa ilskan. Med ilskan redo är det perfekt att vandra Drottningatan upp då man får chans att verkligen slå ut sina aggressioner på folk som passerar lite väl nära.. Nog om det, drog för första gången till Monki och blev mycket positivt överraskad av sortimentet. Riktigt coola kläder och inte överdrivet mycket rea. Träffade på en vän som mådde betydligt sämre än vad jag gjorde och det gav mig en gnutta glädje. Så fick jag lite handlat också.

Vilket rysligt trist inlägg, måtte ingen av er läsa skiten.

---

Midsommar. Överskattat? Kanske. Eller så behövs en dag där vår så kallade "svenskhet" verkligen får göra sig hörd. För vad är mer originellt än att svepa vidrig Skåne Akvavit i klassiskt svenskt regn och dansa runt en stång som faktiskt föreställer det manliga könsorganet? Vi kanske är knäppa men galenskapen har aldrig varit så rätt.
    Men ibland räcker det med ett flyktigt besök i skärgårdens hjärta. När man återigen vaknar av sinnesrubbade morgonpigga fåglar som vägrar stänga av deras symfoni av toner och inser att det faktiskt inte var en ond dröm att både elen OCH vattnet hade tagit semester. Eller när man återigen lyckas sätta sig mitt på en ilsken pissmyra eller när man ska ta ett "svalkande" i den bemärkelse kallt bad i havet med en publik på tre pubertetskåta pojkar som vägrar lägga båten någon annanstans än just precis två meter från vår brygga.
   Det är just då man inser att man nog längtar hem till storstaden. Där man kan vara anonym, slippa hälsa på varenda levande varelse som passerar och där man inte behöver låtsas vara en inbiten rospigg för att få hjälp med elen. Som för den anledningen egentligen inte spelar någon större roll då det enda man ser är den fjärde reprisen av av "Linnés apostlar". Nej, storstad och hallelujah. Här får man leva upp till ryktet om en dryg stockholmare (men ack så snygg), för detta är precis vad det står och jag älskar det. Vad skulle ni annars avsky och förakta så högt om inte vi fanns och förgyllde er sommar?

Det var ett jäkla spring, nu åker jag igen i varje fall. Avkoppling utan tekniska resurser, ljuvligt. Ni borde pröva.. Ta en paus från allt, och ja! Jag har fått mina betyg, helt funktionella. Men en Lina är aldrig nöjd förens hon är uppe på topp i allt. Har ju ett år till på mig vilket är toppen. Jag önsker eder alla en glad midsommar, hälften av er kommer supa er fulla på tok för mycket och den andra hälften (den mer intelligenta och sofistikerade arten) kommer ha trevligt och äta god mat och dricka gott vin. Man kan ju gissa vart jag tillhör, svårt. Hej nu.

Vadan denna sömnlöshet? Jag skulle tycka att det vore suveränt om jag bara kunde bli sömnig, på riktigt. Det är nu man ska sova, jag är ledig. Då skulle jag slippa sitta här och kika på en skum måne med Joshua Radin på repris och övertänka allt. Övertänka? Så försvann intelligensen också..

Så sitter man här och bara slösar bort en kväll totalt. Är det stressen som talar och pressar en att göra så mycket som möjligt av varje dag eller är det en rädsla för att dö utan att vara tillfredställd? Och om det nu är det sistnämnda alternativet; kan man någonsin bli tillfredställd på alla plan? Let's face it; Man kommer aldrig att bli fullärd, de flesta kommer aldrig att lära sig älska sig själva, de flesta kommer kanske inte få ett perfekt äktenskap med väluppfostrade vackra barn och många kommer aldrig att få uppleva allt som de önskar. Negativ? Nej, realist. Men måste man då vara tillfredställd? Kan man då inte bara vara tillfredställd för tillfället av just den där lilla pyttesaken som egentligen inte har någon värdslig betydelse? Är det okej att man är det; nöjd för tillfället, nöjd för dagen eller kanske nöjd över att slösa bort en hel kväll så tror jag att pressen minskar. Allt ska vara så satans spektakulärt hela tiden, jag vill släppas av.

Fråga: Är du den som går långsamt fram när det regnar eller är du den som hastar fram för att slippa bli blöt? Om du är den som vandrar långsamt och njuter av varenda droppe eller om du är den som springer och blöter ned dina byxor och skor och fräser åt att det är ett pissväder denna dag spelar rent logist sett ingen roll. Du blir lika blöt hur du än gör. Så då kommer följdfrågan: Vad mår du bäst av? Att jäkta fram som en idiotisk stockholmare eller vandra långsamt och ta vara på att det faktiskt regnar. Det regnar, du blir blöt men gör det så mycket när allt kommer omkring? Du är inte ensam och man kan aldrig lära sig uppskatta de bra stunderna i livet om man aldrig har haft några dåliga.

Så, nu har moraltanten återigen sagt sitt. Jag måste bekänna att jag är den som rusar fram, skriker åt folk som står i vägen, stjäler paraplyn från barn och frustar ilsket när jag kommer hem dyblöt. Men jag ska nog ändra på det, det är jag villig att göra.

Inte dagen, utan bara dagen. Totalt värdelös, är det så här dagarna kommer att se ut framöver? Alla jobbar och jag glider runt på cykel (?) och försökar fånga solen? Ge mig tramset bara, det börjar bli tröttsamt för mina små ben. Med tanke på att all träning som min kropp någonsin har kämpat med är spårlöst försvunnen. Ge mig en bil så jag slipper anstränga mig. jag vill ha det nu.

Solningen var inte särskilt trevlig dessutom. Jag fann mig bli attackerad av knottstim som vägrade fångas. Änder sprang runt mig så jag blev livrädd och helt plötsligt kommer det ett stort fartyg och förtöjer vid bryggan. Låt mig vara och ta bort störningsmomenten. Notera också att jag alltså var därnere ensam, jag sa; ensam, med enbart The Strokes som sällskap. Och inte var det kul inte, varenda låt lät för taskig och här sitter jag och surar.

Och, fortfarande inte några betyg som har trillat in. Det är vidrigt. Utgången ikväll får skippas och jag ska sura hemma. Så, positiva jag har sagt mitt. Släpp av mig nu.

Så fruntansvärt mycket frågor som alla desperat försöker finna svar på. Inklusive mig själv. Kan det vara därför man vill gå överdrivet många filosofikurser? Eller kommer de enbart att förvirra den redan ack så förvirrade jag? Frågor frågor och åter frågor. Jag ska inte gå in på livet satans frågetecken, det finns för många och för få intelligenta personer som är villiga att svara på dessa. Men ibland så har man en sådan dag där man bara går runt och undrar varför man gör det man gör, vad man gör och när man bör göra det. Men framförallt vad som ska ske efter skolan har tagit slut. Som jag nämnt tidigare är jag ju utomordentligt jäkla bra på att komma på idéer, men frågan består; kommer man att kunna leva på det? Och vill jag ens arbeta? Svar: Nej. Familjen har ingen arbetsmoral, får man lov att skylla på det i framtiden? Lyckligtvis har vidret till bror hittat jobb nu så han slipper snylta från far. Men jag då?

På något vis är jag väldigt glad över att få ha ett år kvar i skolan, så man har lite betänketid, trots att man får tvingas hänga med både ointelligenta och omogna 89: or i ett helt år till. Fy satan, nästan så att man önskar olycka på eder alla, lite i varje fall.

Den enda planen som fortfarande består från tiden då man var naiv är att resa i ca ett år, uppleva. Hoppa fallskärm (vilken framtid..) och förhoppningsvis försöka starta eget, aldrig att det funkar att arbeta under något svin. Men allt detta kommer väl ändras också. Nu ska jag släppa detta med skola och jobb, inom kort får jag mina betyg och då ska det firas sen är det släppt för ett halvår. Planen nu är väl att enbart bejaka min dionysiska sida så mycket som möjligt och släppa den apollonistiska, helt kanske?

Så var man hemma från sin lilla semester som trots allt blev väldigt lugn. Kändes trots allt bra, kände mig som en gammal nucka när man vaknade med ryggvärk, huvudvärk, träningsvärk och muntorka efter en kväll ute. Fy fan, jag måste nog få bort detta trams. Man halsade vatten som en satans kamel och spenderade nog för mycket tid med att vila. Men några kvällar blev det ute, saknar utelivet redan. Klubbarna hade öppet tills folket gick, och det gjorde man runt soluppgången vilket var otroligt läckert. Nog om det ljuvliga, det var nog den skummaste resa också. Ni som känner mig vet att jag är otroligt rädd för vidriga björnar. Tro då inte att det kommer en massiv björn gåendes precis framför mig i koppel. Livrädd blev jag såklart och sprang därifrån. Stackars djur, vem får en sådan idè? Dagarna innan var fyllda med både enorma ormar krälandes på människor som desperat försökte få in pengar till gatubarn med smutsiga händer och grisar som styckades i väggrenar. Fy sa jag och gick.

Jag saknar intresset att ens orka skriva om intressanta saker, orkar inte ens berätta vad jag hatar mest just nu. Det kanske kommer.* Men det är underbart att vara hemma i Sverige, det var på tok för fattigt därnere, man blir ju livrädd. Nej fy fan, ge mig en kaffe för 40 kronor, en drink för 130 och ett par skor för 1500 så kanske jag kan överlägga att ens andas igen. Hej nu.

* Aha! Jo, det jag hatar mest eller hatade mest av allt därnere var den totalt vidriga musiken. Enbart skum r n' b och läskig trance. Som Oscar Wilde sa; "Om man hör dålig musik är det ens plikt att dränka den i konversation."

Tilltagga.