Tvångsbloggning
Han ska hoppa på den nu. Nu. Ja, det är en bra idé, ni som vet vet, ni som inte vet har ingen aning. Terron tvingar mig till det här. Hon fotograferar tänder och mina handbojor har fastnat i byxan. En perfekt början på en perfekt kväll! Det sista vinet ska slukas och sen ska vi ge oss ut i natten märkt av död. Död. Vi ses som vanligt i dimman, bye now!
Demoner och änglar
Jag är en vampyr, jag suger och spyr. Någon som har missat att det är Halloween? Nä, trodde inte det. Idag fick jag köa för att komma in på Buttericks, det var obehagligt. Jag ska vara något mycket passande. Förresten så är jag mirakulöst nästan frisk! Hostmedicin, piller och sympati är det enda som biter!
Idag var det jävligt kallt ute.
Min underbara dag
Att vara sjuk kan vara den mest värdelösa sysselsättningen någonsin. Man sover 12 timmar, fryser, svettas, äter lite mat som smakar riktigt lustigt, försöker hitta på aktiviteter som man faktiskt får göra, försöker få luft men inser att man är för seg för att röra sig utåt, besöker The D, knaprar piller, kollar på repriser, somnar vid datorn, orkar inte bada, orkar inte svara, äter äcklig glass från Coop för att slutligen besöka sängen som är obäddad för 12 timmars sömn. Igen. Dagen efter börjar allt om. Det om något är värdelöst.
Diagnos
Förresten självdiagnostiserade jag mig själv alldeles nyligen. Ni vet, det där man inte ska göra om man är sjuk. Jag hamnade någonstans mellan hjärtsjuk, öroninflammation eller psykiskt störd. Det var konstigt tyckte jag, så jag valde helt enkelt det sista.
Stop fucking with me!
Ja. Nu är jag arg, förbannad. Var det jag som kom hem för ca tre veckor sen med en läskig bakterie, som hostade en timme i taget, som konstant nös och som lyckades sprida min lilla förkylning/ dödssjuka till hela familjen plus kollegor? Ja det var jag. Och nu, nu är jag sjuk, IGEN! Vad är grejen? Vem jävlas och varför? Jag vill inte, inte inte. Jag känner mig som en mes. Imorgon ska jag till doktor kosmos och skaffa en dundekur av något spännande. Möjligtvis något starkt, som man blir glad av. Det vill jag bli.
Watch as gently lead the both of us astray
Vaknade av dödsregn; det smattrade, blåste och var av dålig karaktär. Så jag var så illa tvungen att gå upp för tidigt, hälla i mig kaffe i tron om att det skulle kännas bättre och tvångstitta på Rachel Ray. Så har morgonen sett ut för mig. Hon är galen den där Rachel, rund och galen. Så, idag har jag kommit underfund med en ny fobi: "Sitta- på- tunnelbanan- fobin". Det är så djävulskt obehagligt! Att sitta och inte veta vart man ska stirra, ska man välja killens fot, kvinnans gylf eller den handikappades rullstol? Vart fasen ska man vända blicken? Allt blir jobbigt, oförskämt eller som ett misslyckat raggningsförsök. Ibland stiger jag av för att slippa den där genansen, jag avskyr den. Och! Och, det vidrigaste är när man möter en sån där jävel som ska försöka eyebattla med en, en sådan som vägrar ta bort blicken. Varför gör man så? Och barnslig som jag är måste jag sitta och utmana denne rackare för att visa vem det är som bestämmer och vem som är starkast. Det finns så mycket sociala spel som jag verkligen inte förstår mig på. Det är därför jag föredrar bussen. På bussen kan man vinkla blicken ut, gör man det på en tunnelbana råkar man i fönstret stirra ut någon stackare på andra sidan. På bussen kan man andas, på tunnelbanan är det för mycket folk och snusk. På bussen kan man stirra rakt fram in i sätet, på tunnelbanan måste man stirra på den idioten som sitter framför en i "fyr- gruppen". På bussen kan jag slippa panik. Är detta sjukt?
Kändisspan
Monstergaaaah! Ja, idag kom Carola in i butiken, alla flämtade och hon svassade. Man ser ju en hel del kändisar på mitt nya jobb.. Klibbiga Clabbe, Carola då, Alcazar och Elin Lanto. Hela jäkla A- eliten shoppar där. Och jag bara dog. Det var nog dagens rapport. Rappaport. Rappapa. Rappa. Rappt. Rapp. Ra.
Idag är det måndag
Gravitationen var massiv igår, jag gick som en ihopvikt äldre herre halva dagen. Resterande delen av dagen spenderade jag under täcket, men idag mår jag fint. Fint. Jobbar sent idag, vilket känns sådär men jag behövde den här rejäla sovmorgonen. Så, det är nog nu som livet bara flyter på, endera dagen kommer man att vakna upp och undra vart resten av tiden tog vägen. Nej, jag har inte åldersnojja, bara för mycket kaffe i blodet. Kaffe gör mig konfundersam, snurrig och uppåt. Den blandningen är extra fin när man sitter ensam hemma med massa tid att fördriva.. Men allvarligt, snart är det november, en månad till och vi är vid jul. Jag gillar jul, men snälla kom inte ännu!
Jag har namnsdag snart era rackare.. Och denna gång funderar jag starkt på att skita i er, fokusera ännu mer på gåvor till mig och helt enkelt glömma att påminna. Det är viktigt det där.
Pocket
Pocket, pocket, pocket.
Bubbel
Idag är en sådan dag som det känns som att man sussar i en bubbla. Mycket lustig känsla! Nu ska jag kila iväg till jobbet och köra stenhårt utan fel! Hej nu!
Jösses
B. Det finns mycket som börjar på B: Bandit, barkbit, bar, brits, briljans, brolle jr, band, bandyklubba, Birk Borgarsson, ballong, banan, björk, båt, båtkapten, biljardkö, blod, blodig, björn, bank, bankman, bil, blinkers, bög, bord, boj, blyertspenna, bunden, bråte osv.. Ni hajjar?
Jag dödar om nätterna
Inatt gjorde jag "dödsrullningen" medan jag sov. Jag sov och vaknade av att jag dödsrullade mig själv. Som en krokodil. Vad jag dödade vill jag inte veta.. Mitt ego? Mitt liv? Roliga drömmar eller bara tid? Jag förstår i princip ingenting, så sammanfattningsvis är allt som det brukar vara. Vara. Att vara. Varan? Apråpå varan så gick onsdagens VIP- öppning helt okej. Jag var härligt läcker i min uniform och det mesta gick fint tills det hela gick snett. Som tur var dog ingen och jag överlevde tämligen bra. Apråpå bra träffade jag Albin idag. Albin är min vän och han är bra. Jag shoppade loss lite lagom innan löning, fikade med kall mocha latte och drack öl med familjen. Härligt variation där..
Någon påstod förresten att man lär sig ondska. Det är alltså FEL.
I mitt huvud
1727349403828779790374902374239047139093012931293012930912038909940239423849 4883487329790327490137490137439992021230494894837782777734949504838382763176
17273494038287797903749023742390471390930129312930129309120388903354563325677 48834873297903274901374901374399920212304948948377827777349495048383827631769
17273494038287797903749023742390471390930129312930129309120380908909809804444
48834873297903274901374901374399920212304948948377827777349495048383827653567
17273494038287797903749023742390471390930129312930129309120389987097878977777 48834873297903274901374901374399920212304948948377827777349495048383827631768
Och så låter det ungefär såhär: "Iiiiihhiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiipiiiiiiiiiiiiiiiiiiipiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii"
Fyllesamtal på hög nivå
"Zacharias?!"
"No, no fucking zacharias. I belive in the devil, you know, Lucifer and Satan."
"I belive in me aswell."
"Me and the devil, yes."
Yes
Take off your overcoat, you're staying for the weekend.
Well done
Imorgon ska jag upp 05: 45. Det känns bra, nyttigt och nästan fasansfullt roligt. Jag längtar. Det är imorgon, nu är det idag och igår var det en gårdag. Gårdagen var suverän Trots att Terron inte lyckades snärja bartendern och jag precis fick upp ångan vid stängningsdags, det var hårt. Ungefär som HC med för mycket vin och clowner. Ja. Jag trillade hem alldeles för tidigt, åt smörgåsar, läste tidningar och lyssnade på morgonpasset i P3. Vaknade lagom pigg vid 12 med min mp3 sladd snurrad sjuttio varv runt halsen och en kamera under ryggen. Aningens suspekt..
Jag överlevde
Lördag, jag gillar lördagar. Skarpt. Det är den perfekta dagen; man får äta godis, man får leka ute sent, man får dricka vin, beklaga sig och dansa tills man blir snurrig, man får klä upp sig och sova hur länge man vill. Alla är glada, avslappnade och sugna. Jag gillar det. Igår var en brutalt hård dag, men jag överlevde, likt förbannat höll jag på att tillägga. Stryk det.. Det tog väl ca 11 timmar att fylla butiken till hälften, att packa upp tusentals kläder, prismärka och organisera in allt på lager. Jag kom hem runt nio och slocknade till och från fram till tolv. Det är vid sådana tillfällen jag faktiskt kan förmå mig att sakna en man. Det är bra att ha ibland. Jag ska skaffa mig en gubbe- i- låda, en sådan vill jag ha. Praktiskt, skönt och bekvämt. Så på torsdag öppnar vi upp hela butiken för allmänheten, vilket ska bli sjukt kul. Och om jag kommer att shoppa upp första lönen, jag har sett minst fyra saker som ska inhandlas. Att köpa allt innan kunderna får syn på det, det kallas förmån det.
Nu ska jag springa hela vägen in till köket och klippa mig. Min frisör är grym och kallas mamma. Jag är rädd för frisörer, de lyckas alltid skada mitt psyke. Ses i dimman!
"Gå- på- gatan- fobi"
Ibland kan jag få för mig att jag har en ytterligare fobi; gå på gatan fobi. Att gå, gå och gå. Det är människor överallt, bilar, cyklister och barn. Folk hostar, snorar och glor ögonen ur sig. Hur går man? Vart håller jag händerna? Sitter kjolen kvar? Har vinden blåst sönder mig? Och så den eviga fråga; haltar jag? Det kanske förknippas med torgsskräck men ICKE! Detta är två helt skilda saker. Gå- fobi handlar om gången, torgskräck handlar om människor. Människor kan jag hantera, det är gången som är jobbig. Juste! Detta, detta är det sjukaste. Det är enbart en fobi på dagen.. Klura på den ni, eller så gör jag det..
Dag
Idag har jag lärt mig något matnyttigt.
Humor
Forbes till 3- årigt barn på dagis som enligt honom glor för mycket:
"Dina föräldrar kommer inte och hämtar dig något mer, du är fast här."
Varav barnet förmodligen blir stört och får någon slags tvångsnärhetssyndrom resten av livet. 1-0 till de hatiska.
Övergångsställefobi
Jag har kommit på en ny fobi. En ny fobi. Fobi. "Övergångsställefobi". Sjukt jobbigt! Någonstans inom mig vet jag att den alltid har varit där; skräcken när man var en liten knodd, vetskapen om att "tittar jag inte vänster, höger, vänster" jävligt fort nu så dör jag. Går det inte smidigt blir det mobbning på rasten och skippar jag det helt är jag dödens hemma. Förstår ni? Att skrämma upp små barn på det viset, att tala om att övergångsställen innebär döden om man inte passerar dessa rätt är grymt! Nu har rädslan bytts ut mot ett annat obehag.. Alla bilister glor ju på en när man spatserar där över vägen, och detta, detta gör mig panikslagen. Jag har fått för mig att jag haltar, jag blir varm, försöker gå rakt, vinglar, inser att jag förmodligen ser full ut och och tar ett sista skutt över kanten för att med irrvillig blick fortsätta min promenad. Glad över att jag har överlevt helvetet. Finns det terapi för sånt här? Jag vill ha i sådana fall ha den innan jag hamnar i chock, stannar mitt i vägen och blir överkörd av någon jävel i nyköpt Porsche. Det vore skamligt. Hjälp.
Misslyckande
Nu tänkte jag dra ner min kharma genom att lägga upp en elak och jävlig bild på någon ur min bekantskapskrets. Hittade inga. Lägga upp bilden på de döda mössen i hinken, hittade den inte. Googla på "tjockis", lägga upp valfri bild, namnge och sedan skratta högt och pinga inlägget. Men inte ens det kunde jag göra. Jag suger, jag är värdelös och min ondska tycks ha dött. Terapi, tack ja.
Jag, en god människa?
Varannan- dag- bloggning? Denna blogg har helt tappat sitt syfte, jag förstår i princip ingenting. Den är inte hatisk, den är inte älskvärd, den är inte bitter och den är inte jag. Den är borta. Eller borta.. Den bittra känsla jag senaste åren har samlat ihop börjar sakta men säkert försvinna. Jag känner av en vibb. Och detta mina vänner, detta är inte en bra sak. För vart står jag utan min bitterhet? Känslan av likgiltighet har smygit sig på mig, som en kall hand i mörkret, trevandes. Usch.
Jag känner mig uppåt, och när jag är uppåt blir jag galen. När jag är för uppåt. Vad ska ske härnäst? Ska jag börja acceptera människor? Ska jag börja acceptera misstag, fel, defekter? Ska jag inte skratta åt en rullstolsbunden eller fotografera döda möss i en hink och förklara humorn, ska barn bli gulliga för gott eller ska jag sympatisera med tjockisar?
Idag log jag åt ett barn. Jag kommer definitivt att hamna i fajt med Lucifer. Vi skulle ju dricka rödvin ihop. Förlåt mig.
Höstpepp
Satan vad jag gillar hösten ibland. Den här dagen, den här hösten. Kyligt, soligt, promenad och rosor på kinderna. Alla trädtoppar i Karlberg har blivit mörkgula, orange och röda. Deppet kommer när allt faller av.. Men än sålänge är jag safe! Helgen har varit vid god vigör, jag däremot. Drog med mig någon sjuk bakterie från utlandet; har hostat, dött, hostat, snorat och dött i ca två veckor nu. Tröttsamt, ohh yes. Däremot har jag insett att vin smörjer strupen rätt fint, så tabletter kan slänga sig i väggen för denna gång, vinet.
Såå, första veckan på nya jobbet. Det var bra, fint. Sjukt mycket ny information, regler och annat viktigt. Denna vecka kör jag två dagar på Zara i Sturegallerian vilket kommer bli kalas. KOM INTE FÖRBI! Sedan blir det öppningskurs två dagar och efter det en galet lång fredag med 10 timmars jobb.. Uhh. Veckan efter det kör jag enligt schema och det kommer att bli stört mycket att göra, jag är taggad och glad.
Nu ska jag möta upp Terron för en skön höstpromenix och lite andra onyttigheter..
Glömde..
Varför går alla äldre herrar alltid med händerna knytna bakom ryggen?
Kaffe, förvirring och lycka
Hmm.. Har världen blivit god? Har jag blivit god? Allt är för fasen uppochned. Ned är upp, upp är ned, vänster är höger, höger är vänster, a är b och b är c så c blir d och ä blir ö. Ö blir a. Ett bord är en stol, en hand är en fot, en kram är en kyss och en promenad är en språngmarsch. Jag hajjar noll? Har ondska blivit hippt? Jag vet att man inte ska skriva när det går bra, det betyder otur. Men jag grabbar tag i träbordet och ställer mig denna fråga; Varför detta flyt? Jag har sällan flyt. Jag flyter utan besvär. Härom veckan gick jag förbi en kyrka och fick ont i magen, det högg till och skapades en osynlig mur. Det var den där guden. I förrgår gick jag förbi en annan och mådde suveränt. Har Han kommit över på min sida eller börjar jag lockas över på Hans? Jag finner detta suspekt, mystiskt och vansinnigt. Ondska ger ondska lika logiskt som att godhet ger godhet. Kharma. Fungerar det tvärtom för mig? Jag vågar nog påstå att jag gillar det, skarpt. Håller det i sig så funderar jag ,på riktigt, på att konvertera till godhet.
Who needs pills 2
Vad saknar man i utlandet? För mig är det musik, min musik. Har jag oturen att inte lyckas lyssna på musik en vecka så mår jag dåligt. Jag mår skit, känner mig tom och allmänt vresig. Mer vresig. Sätter jag mig däremot ner en tia, lyssnar, trallar lite och trummar lite så mår jag superb. Utan musik så skulle jag förmodligen vissna och bli en sån där grå mus i ena hörnet någonstans.. Gömd. Borta, glömd?
Så vad finns att höra i utlandet? Jo, skit. Går man in på supermarket spelar de Måns Zelmerlöf, på barer kör de Basshunter och på hotellet så finns antingen gamla VH- 1 klassiker eller bulgarisk gangsterrap. Exakt det man taggar till av.. Dock blev vi extremt förvånade när vi var ute och tog vår dagliga balkongdrink; tonerna av Kings Of Leon strömmade ur teven. En underbar låt av ett underbart band och min vecka var räddad. Med tanke på bitterheten i denna blogg bör jag inte glädjas av att tipsa av något. Men som skrivet tidigare kör jag tvärtombeteende ett tag. Så.. Kings Of Leon, de som har lyckats missa detta band BÖR spana i dom och lyssna speciellt på deras tredje platta: Because of the Times plus alla galet bra spår på deras nya skiva: Only by the Night.
Så, klart. Jag ska aldrig mer tipsa om något igen. Men jag kände ett inre behov denna gång. Kika förresten in Into the Wild om ni har missat den, se den ensam. Och lyssna in soundtracket med Eddie Vedder. Awesome!
Nöjd?
