En bra matdag
Haha. Nu skulle damerna på gymmet se mig. Idag. Efter träningen tog jag och en gammal räv en biltur; vi hamnade i Midsommarkransen där det faktiskt var rätt vackert, och senare på en grillkiosk. Jag åt en hamburgare och drack en mer, det var fantastiskt. Nu har jag precis ätit chips. Det var otroligt gott. Att räkna kalorier känns läskigt uttråkande.. Men vi skippar hela viktdebatten tycker jag! Nu ska jag socialisera..
Jag är besatt av ränder
En hand i himmelen
Ibland känns det så. Att man upplever något utanför sin egen kropp, man är själsligt frånvarande. Vilket låter förbannat flummigt. Det känns som att sitta på ett moln och betrakta varenda rörelse från ovan, man hinner analysera allt som sker ur ett annat perspektiv. Så fick jag igår. Det är en behaglig känsla men oerhört skum. Jag funderar på vad som händer i kroppen då, jag funderar på mycket men det har ni redan förstått. Nu ska jag lyssna på smarrig jazz och sy klart mitt plagg!
Uj uj..
Jag avlider snart av trötthet. Klockan var tio när jag steg upp, mycket ovanligt. Elin vet vad jag snackar om.. Det här med att ha så mycket tid. Nu ska jag studsa iväg och träna, stressad som ett as. Adieu!
Hello and goodbye
Fruktansvärt glad natt. Mycket. Det var längesen jag tog det lugnt en fredag.. Att sitta still ger min ingen ro, alls. Det är därför jag kör som en vilde på passen, för att få känna av den där underbara utmattningen i kroppen. Än har det gått sådär, jag tror att dett sitter i huvudet, det kan inte lösas med träning eller aktiviteter. Man måste jobba inifrån och utåt. Hur fasen det nu går till.. Nej, gott folk. Nu ska jag vila för natten.. Om det går illa blir det ett till nattinlägg. Jag tippar på det.
Fredag
Kaos.
True
Sanning:
När jag var liten, mycket liten så stal jag saker lite här och var. Inte i butiker, utan hemma hos folk eller på dagis. Jag tror att jag var kleptoman. Små nyckelringar, en pärla, en lek med kort.. Helt plötsligt gick det över och mitt intresse föll på andra saker man kunde äga.
En nasse på handleden?
Träningen gick bra, det var bara en mongoloid och hennes skötare med idag. Det var ingen äldre dam som ville vara vän med mig, så jag smög tidigare under avslappningen. Gårdagen bjöd på mycket nöje, först favorithaket och sen Anchor. Ruskigt egentligen men det är en underbar stämning med tända ljus, hårdrock och skönt blandade människor. Filip Hammar svängde förbi i en lång rock. Han var full som ett as och fick sitta ned på en pall, snällt framställd av hans crew. En idolman var där också.. Han försökte sjunga kareoke på fel dag. Han fick ingen framgång. Sist var Tore där, han är en mycket speciell man. Bror och jag rullade hem med jordens mest otrevliga taxichaufför och Erik lagade ljuvlig nattmat till mig. Och snart är det helg, då ska det idéskissas!
En helt vanlig morgon
Idag mår jag fantastiskt! Men min lilla bruk stänger av sig titt som tätt, jag förstår mig inte på den riktigt ännu. Jag har bälgat i mig kaffe, läst tidningar och kollat på lustiga program på TV. Men tro inte att jag ska lata mig, vid fyra ska jag på pensionärspass; mitt nya nöje. Jag känner för de äldre, jag försöker le mot dessa rynkiga varelser, jag försöker få kontakt. Jag vill dricka kaffe och äta bulle med de gamla tanterna, få en kram. Jag har min farmor, men hon är ingen mysfarmor. Hon är stel, döv och gammal. Inte alls en sådan mysfarmor man vill ha. I väntan på att hon förvandlas till en mysfarmor nöjer jag mig med pantertanterna på gymmet. Idag ska vi bli vänner.
Only by the night
Sömnlös. Jag avskyr att vara sömnlös. Nej, en lögn. Jag gillar det, men jag hatar att vara sömnlös ensam. Förut hade jag någon att vara sömnlös med, att synda med, att lyssna med, att prata skit med och att tycka om på ett töntigt sätt. Ingen pojkvän, bara en vän, som var en pojke. Och ännu töntigare är det att jag skriver om det. Men jag vet att ni gillar det, as. De personer som jag verkligen håller av håller jag utanför denna blogg. De hamnar i mitt hemliga rum, för vem vill vara personlig? Jag lever för natten, morgonen och gryningen. Tyvärr är det ingen annan sansad person som är så förälskad i den som jag. Men förälskelse är en övergående fas också så det är knapppt något att ta hårt på. Egentligen.
Idag har jag lärt mig att sanningen svider, vänner sviker och den man trodde var en fasad blev en riktig vän. Ett nattmösseprat skkulle man kunna påstå.. Men jag känner mig lugn, harmonisk och tillfreds. Det är nu jag vill spela Monica Zetterlunds LP på högsta volym, ta ett glas vitt, slappna av och fortsätta på min "Conrad". Men nej, istället ska jag försöka slumra in som vanliga människor gör och inse att jag ska upp imorgon och träna. Och leka med en person som jag faktiskt tycker är ganska speciell. Och ja Robert; jag ska träna imorgon trots skrämselpropaganda! Nog nu, sleep tight! Adieu!
Lill- lördag
Tjipp! Hmm.. Onsdagskväll ensam med Erik kan bara sluta i vin, skitsnack och sjuk humor.. På gott och gott? På gott. Jag gillar mitt liv nu. Jag vill nog inte förändra allt för mycket. Jag gör en hel del, kollektionen har kommit igång. Jag har döpt den och då vet man att det är på riktigt, då är den min. Det tog mig tre månader att sy en klänning, det brukade ta en vecka, max. Det säger något om mitt forna hälsotillstånd. Det är bättre nu.
Möte, sjukt seriöst
Tårta smakar ljuvligt när hungern sätter in, nyttigt också
Jag överlevde dagen. Jag fick tillochmed prinsesstårta med mig hem.. Jag har syndat och tagit mig en bit. Och varmkorv, jag blir glad av varmkorv. Det påminner mig om barndomen; sälen, skridskoåkning och nattgrillning. Tur att man håller igång antar jag, annars skulle ni rynka näsan åt mig era rackare. Jag var och stuffade igår, det tog på! Med tanke på min skadeglädje så var det riktigt jävla tufft. Fem stycken mongoloider skulle in på samma pass. Jag vet, man får inte skratta åt handikappade men det är förbannat svårt. Speciellt när de bara rullar runt som små degklumpar och försöker koordinera armar med ben. En underbar syn som fick mig att må lite lite bättre. En skam att det behövs utvecklingsstörda för att få skratta lite. Nästa gång blir det ett mer avancerat pass, då slipper jag ångesten efteråt. Nu sitter jag och inväntar Elin, jag har lyckats locka Östermalmsdamen till Vasastan för omväxlings skull! Vi ska sätta oss ner på ett tehus beläget på Rörstrandsgatan, trots att jag avskyr te. Måtte de ha svinstarkt kaffe...
God Morgon
Morning is broken. Jag gick upp klockan nio. Jag ska arbeta idag. Sedan ska jag och Elin ha ett litet möte och försöka styra upp en fantastisk idé! Idag är det onsdag.. Då får man gå ut. Jag har sovit som ett as, i negativt. Tänkt, klurat och funderat. Varför ska alla satans tankar komma på nätterna? Jag måste konvertera till någon nattlig varelse, det här håller inte!
Carin Wester A/W 09
Nattsudd
Synden. Den är underskattad. jag är vaken, läskigt pigg som alltid och mycket fundersam. P3 spelar underbar nattjazz som man vill drömma sig bort till. Inte ensam. Med någon. Ibland går jag runt med hjärtat i hand. Och efter det kom Amy Diamond, vilket nedköp? Nu ska jag synda.. Sen kommer en redovisning för kvällen, promise!
Up we go
Idag är jag så äckligt glad. Humöret är läskigt bra trots att jag inte orkade släpa mig upp vid nio för att träna. Jag kom upp elva och körde då istället.. Ikväll blir det skumpa, vackra kläder, Elin och Therese. Vapendragare i lågkonjukturen! Bilder kanske kommer upp lite senare i afton! Nu ska jag kasta mig in i duschen och peppa med god musik. Adieu!
Dagens sanning:
Jag är arg, konstant. Kronisk elakhet har jag hört att man kan kalla det.
Rapportera ska man tydligen göra
It's someone else who should be pulling my hair..
Vilken för jävla seg dag. Jag har kikat ut en gång, det gav mig absolut ingenting. Istället sitter jag inne och suktar efter onyttigheter och nyttigheter. Funderar starkt på att synda idag. Är ni med på det? Jag har också fixat ett grymt program till min lilla dator som jag leker med, för snart blir det idémöte och då ska saker och ting styras.
Helgen har varit suverän, bra. Vinkväll hos Elin med världens smarrigaste chokladbollar och tugg. Utgång med min partyprinsessa Terron till piratstället fullt med alldeles för jobbiga män med skägg och sug i blickarna. Kvällar som alltid slutar i: "Nej tack", "nja nää", "nej det är bra för mig tack". "Jaså"? "Åhh, tack vad snällt". "Nej tack". "Och nej, jag är upptagen". "Hmm, nej jag är lesbisk". "Tack men nej tack jag vill inte vakna bredvid dig imorgon och låtsas att du är underbar så nej". "Dryg? Jo tack, jag kan bli dryg ja".. "Nej, ingen vill föda dina barn". Stackare. För övrigt en toppkväll, idag är jag hes.
Passion
Imorgon kommer fashion att bo inom oss alla.
Jag och min nya vän leker
En ny vän!
Jag har roligt hemma. Jag har köpt en ny laptop. I love it. Egentligen borde jag fixa mig, men jag vill leka här ett tag till. Får man?
The truth
Dagens:
Jag är sugen på en drink. Nu.
Hurtig
I'm sorry. Glömde totalt bort att skriva igår! Jag hade fullt upp med döden, ramletning, vin och chokladbollar hos lilla Elin. Vi talade affärsidéer som alltid efter tre glas vin. Vi är smarta, vi ska ta tag i det här nu. Nu ska jag ta tag i träningen, klockan tolv börjar mitt pass med resten av alla småfeta svenskar. Det kommer att bli svettigt och ärligt talat är jag smått otaggad på att stå och svettas så tidigt på en lördag men vad gör man inte för att inspirationen ska flöda igen? Jag har fått huvudet bombarderat med idéer på plagg, inredning och affärer. Jag sover inte längre om nätterna vilket passar mig jävligt bra. Jag lever på natten med andra nattdjur omkring mig.
Godnatt
En handikappad på rullbandet
Idag har jag fixat håret. Först blev det svart, sen brunt följt av lila följt av rött. Efter duschen såg jag ut precis som vanligt igen. Mystiskt det där. Jag har tränat också, och jag tycker fortfarande att det är lite larvigt det där med träning. Människor som springer runt med pulsmätare och stegmätare INNE på gymmet med desperation i blickarna. Ni är löjliga men jävlar vad snygga och tränade ni kommer att bli. Jag cyklade 1, 5 mil och försökte göra mitt bästa för att inte stirra på någon. Det var svårt. Framför mig sprang en handikappad kille på löpbandet, den synen var speciell. Och nej, jag skrattade inte, det skulle aldrig falla mig in. Nu ska jag läsa, min tredje bok för den här veckan. Helt plötsligt fick jag mycket fritid, fantastiskt. Fri tid.
Sanningsrapport
True:
Jag läste alla dina kärleksbrev när jag var liten Erik. Som du bestämt sa åt mig att inte göra. Förlåt. Det var spännande.
...
I was broken but it's over now.
Ni tänder på bilder
Haha. Ni är så söta. Jag vet att ni inte orkar läsa mina långa berättelser om hur man kommer fram till frid i livet, vad livet går ut på eller hur man egentligen vill vara. Det är för djupt för de flesta av er, stackare. Ni är lika ytliga som jag men ni vet inte om det. Nej, ni vill läsa om matvanor, mina sysslolösa dagar eller något skvallrigt. Ni går också igång på bilder, fantastiskt. Läsarsiffrorna går upp en hel del när det kommer en bild. Det kanske stimulerar era små sinnen.
Jag har blivit upplyst
Jag har ätit världens godaste frukost. Nu är jag nöjd, inte halvnöjd utan helnöjd. Jag har sovit så förbannat gott att jag trodde att jag drömde. Förresten drömde jag också, en hel del för en gångs skull, om män. Nu ska jag och mami ut och kolla på tapeter, det ska bli en förändring som är stabil.
Har ni förresten känt så någon gång att huvudet är helt tomt och öppet för allt man kommer på när det väl är tomt? Att man hittar en lösning till allt, förstår sig på varför och känner sig så satans upplyst att man funderar på att bli religiös? Jag hade en sådan natt, jag kom på svaret till så många frågor, en underbar känsla. Det känns magiskt när sådant händer. Med tanke på alla mina hundra frågor och vägen till att förstå sig på varför man beter sig på ett visst sätt är det så skönt när jag får mina knäppa stunder då jag kan svara på allt. Jag skrev ned det med allt annat smart som rusar förbi mig. Idag känns det för bra.
En sanning på det
Pass på:
En gång (ettan i gymnaiset) var jag kär, på ett fruktansvärt lustigt sätt, i en musiker med de största ögon jag hade sett. Han spelade fantastisk gitarr för mig på kvällarna. Allt med denna kille var jordnära, vackert och häftigt. Så jag ändrade lite åsikter här och där och försökte bli som en liten klon med samma slags sköna ostela klädstil, musiksmak och syn på livet. Förbannat larvigt nu i efterhand eftersom det ändå gick åt helvete efter ett tag tillsammans.. Han blev den stela killen som plötsligt brydde sig om att världen såg på och jag brydde mig alltmer mindre vad folk tyckte och hur folk skulle uppfatta mig.
Hellre ond och sann är snäll och osann
Det är något fel. Nu fick jag seriöst en jobbig känsla i kroppen för att jag skrev det där om tjocka människor och ytligheter. Jag kanske börjar bli mänsklig tillslut? Vem är det som gör detta? Ni måste ju tro att jag är fullständigt vansinnig, gör ni det? Jag tror inte att det är så farligt, jag är bara den som tänker när alla andra är tömda, den som frågar men aldrig får svar och den som pratar när man egentligen ska hålla käften. Det får ni tycka vad ni vill om, å andra sidan tycks folk bli vädligt stötta av det jag skriver ibland. Jag tar det inte så hårt. Det värsta som finns är personer som aldrig vågar visa sitt rätta jag, personer som mjäkar sig igenom livet med lögner och undanflykter. Personer som är fejkvänliga. Alla har vi föraktat tjocka människor. Vänder ni er inte om efter kraftigt överviktiga på stan? Småfnissar ni inte åt dvärgar? Rynkar ni inte näsan åt fattiga fyllon med nedkissade byxor som ligger i rännstenen? Skrattar ni inte inombords när någon ramlar? Mår ni inte illa när äldre med dödsandedräkt sätter sig brevid er på bussen och startar en konversation? Jag tycker inte att man ska vara ond med mening, men man ska inte heller vara snäll om det inte kommer från hjärtat. Man ska respektera andra, men får jag inte den respekten av andra tar jag ingen hänsyn till om det är en handikappad, äldre dam eller ett överviktigt mongo.
Och så var jag där igen.. Mina förklaringar slutar alltid i arga hemliga kommentarer. Ta mig som jag är eller skit i det.
Jag är mer otränad än en tjockis
Helt slut är jag. Slut. Jag skäms, vart tog hälsan vägen? Jag är inget hälsofreak, men jag äter välbalanserat och går aldrig upp eller ner i vikt. Jag ligger stadigt på den vikt jag har vilket gör mig nöjd. Men ibland undrar jag hur organen mår efter alla sena nätter, alkohol och onyttigheter. Onyttigheter som som sakta börjar att bli en vana. Konditionen är katastrofal vilket jag fick bekräftat imorse när en 70+ dam joggade om mig på passet medan jag knappt kunde hålla mig vid liv. Det var pinsamt. Tre vackra män stod utanför och lyfte vikter och jag kunde inte ens göra ett grodhopp på grund av mina ben som faktiskt VEK sig. Det var hemskt. En tjock kvinna i 40- års åldern klarade av att svettas mindre än vad jag gjorde, jag, en enligt mig rätt fit kortis på 49 kg. Haha. Vilken jävla väckarklocka. Men tro nu inte att jag ska bli en hurtis, det är emot min natur, jag ska bara bli en gympanörd. En gympanörd som känner sig lite för vacker och tränad för att gå på ett danspass med äldre och tjockisar.. Ytligheterna har ingen botten, kom ihåg det.
Jag, en i gruppen?
Ahhh.. Jag sitter halvt och sover med handen på kaffekoppen. Gott folk, jag gick upp halv tio. Så ge en jävla eloge till mig, den sömnigaste av dom alla för att jag faktiskt masade mig upp så pass tidigt! Jag har ett liv att ta tag i.. Hah, hahah, haha! Jag ska på gruppträning som det så fint heter på mitt nya gym. Herregud.. Ska man köra svettband, rosa body och tights eller? Tydligen ska det vara något slags danspass så jag blir nog inte helt vilsekommen bland alla mammor och tanter. Passet börjar 11: 30 och förvirringen börjar smyga sig på. Vad GÖR jag?
Kär
Höll nästan på att glömma.. En sanning:
Jag är kär. Jag är kär i romantiken. Det är sant. Men jag vill inte ha den. Jag vill inte hålla hand, tända ljus, behöva älska någon. Jag vill ha den gömda romantiken, den som man minns först efter. I slutet, när man tänker tillbaka och kommer på små detaljer. Jag vill kanske hålla handen, bara inte din eller din. Men jag vet vad jag vill ha. Så satans mycket att det inte ryms i ett och samma liv. Jag vill sluka allt och känna mig belåten. Just nu tar jag bara små tuggor av allt men är fortfarande hungrig. Förvirrad? Underbart. Men den känslan av att aldrig känna sig nöjd, mättad på livet, den är vidrig. Man smakar liksom bara av till hälften. Hur ska man hinna få bukt med allt innan man blir den där "lagom- personen" som nöjer sig med hälften av vad den är värd? Ofta önskar jag att jag vore nöjd, nöjd med en start och ett mål. Istället har jag en lustig start, tusen mål och en oro.
Det här med hyckleri..
Att börja ett blogginlägg kan vara det tråkigaste någonsin, nej men faktiskt. Att blogga är ju lite utav ett hyckleri egentligen. Jag vill vara fullständigt ärlig men det skulle aldrig fungera, tyvärr. Du skulle bli sårad, du skulle aldrig ringa igen, du skulle starta en konflikt, du skulle bli riktigt jävla besviken, du skulle skvallra, du skulle bli rädd, du skulle söka upp mig, du skulle bli förälskad och du skulle höra av dig konstant igen. Jag håller mig till min lagomnivå, där ingen blir skrämd, bara lagom stött. Det ska ni bli. Jag är på väg till gymmet, jag ska träna. Gruppträning skrämmer livet ur mig så jag ska hasa mig upp på en sån där jävlig cykel och spela ball. Hoppas för guds skulle att det är få människor där, annars blir jag skygg.
Och ja, jag har kirrat biljetter till Carin Westers visning, är man inte fantastiskt så säg?
I like
Fantastiska Gynning som verkar vara en totalt skön människa med riv i. Me like.
Vinglaset, tuggummit och tändaren som inte var med
Jag sitter hemma med sjuklingar, själv mår jag suveränt efter en underbar natt! Ljuvligt sällskap, grym musik och toppstämning. I like. Runt fem insåg jag att jag faktiskt skulle äta något, och mjölken kallade på mig. Jag gjorde något mycket dumt som jag fick sona för senare; jag åt en kvarglömd pizzabit och tyckte att det smakade ljuvligt. Tills jag fick syn på.. Ett svart hårstrå inrullat i skinkan! Aldrig mer att jag slänger i mig någon pizza igen, nej nej nej. Det var förbannat äckligt. Jag funderar på att skicka ett hotbrev till pizzerian, på riktigt.
Bilder kommer senare om ni har tur. Adieu!
Hej
Kolla vad snygga och allt såånt vi är.
Jag gästbloggar, Lina är inte här.
Hej Linas blogg!
Puss o kram Elin
Love is in the air
Ibland är det fantastiskt att vara en åskådare. Mor och far lagar middag i köket, jag sitter och smylyssnar och skrattar för mig själv. Mamma vill ha svartpeppar i maten, pappa tycker att det passar bättre med vitpeppar. Tystnad. Någon är arg. Pappa smäller igen kokboken, mamma leker hjälte och försöker logiskt lösa det lilla dilemmat. Mamma tycker att en mussla redan har öppnat sig, "nej", säger far. Plötsligt får jag en mussla i näsan som jag tydligen ska undersöka för att bestämma vilken av parterna som har rätt i frågan. Pappa fick rätt den här gången. Citronsmör eller vitlökssmör? "Vitlökssmör", vrålar mamma. Citron har man tydligen bara till kronärtsskockor. Pappa får sårat ego, den stora mästerkocken blir tillrättavisad. "Du är ju för fan helt jävla dum i huvudet Nisse om du inte kan laga musslor", det fortsätter.. Far kastar en vitlök på mor och skrattar, de båda skrattar för att sedan fortsätta med nästa diskussion; smör eller olja? Jag undrar om det är så kärleken är när man har varit gifta i 30 år? Vill man att det ska vara så? Som åskådare kan jag erkänna att de faktiskt verkar ha jävligt kul.
Ja juste
Förresten är lögnen den nya sanningen.
Varsågoda
En sanning (?)
Jag älskar magiska stunder. Sådana stunder där man bara flyter bort. Jag hade en av mina magiska stunder med en man. Vi låg knäpptysta hemma hos honom, han rökte i sängen och vi lyssnade på Rolling Stones tillsammans. När jag gick var det gryning. Små små saker som etsar sig fast gör det hela underbart, att slippa prata, bara vara tyst ett tag.
I love you
Zoo kan vara det godaste av onyttigheter. Jag blir glad av dessa små röda apor, lättroad. Det värsta är dock när det hamnar salt på, sjukt avtändande. Jag var på biblioteket idag, tänkte försöka läsa bort mitt liv ett tag. Jag trodde på det tills jag kom dit; stendött, böcker i tusentals konstiga omvända ordningar, gamla människor, ensamma människor och bibliotekarier som fått för lite sex. Paniken slog till och jag grabbade tag i de två första bästa böckerna sen tog jag en tur till bolaget med mami för ikväll ska det firas!
Dagens
Sanning:
När jag var liten, säg 6- 10 var jag kär i min kusin. Fantastiskt.
Idag gör jag något
Idag lyckades jag kravla mig upp någorlunda i tid, trött som ett svin kastade jag i mig tre koppar kaffe och insåg vilket fantastiskt väder det var idag. Annars brukar inte detta fenomen bekomma mig, men idag ska det ta varas på! En rask promenad till solen, sen biblioteket (jag ska roa mig med litteratur) resten av året, köpa träingskort sen dejt med Terron. En fantastisk plan enligt mig. Nu spritter det i benen, farväl.
Studs
Hmm.. Att träna en månad.. Sen arbeta.. Träna.. arbeta.. yoga.. jogga.. jobba.. Ja, så får det bli. Eller så får min trogna studsmatta vackert ställa upp för mig i år igen för det här med gruppträning kan vara det löjligaste någonsin.
Ett spektakel
Idag var en mycket trivsam dag ute på stan. Jag var en mes och bangade sushi klockan tolv på morgonen. Istället satt jag med och drömde mig bort bland alla stressade arbetare som försökte kasta i sig lunch, svara i telefon, socialisera med kollegor, läsa tidningen och ta en cigg samtidigt. Ett fantastiskt spektakel, snart är jag där själv igen. Dagen skulle ha gått ut på att gå, men min flitiga lilla kropp lyckades kombinera gången med shopping. Ingen storshopping, sådant får man spara till högkonjan har jag hört. Medan Chloe härjade vilt inne på Nathalie Schuterman smög jag och Elin iväg för att verkligen shoppa loss på H&M, Topshop och min favorit Monki. Elin konstaterade att man minsann kunde köpa en hel budgetbutik för ett plagg inne på Schuterman och jag trånade efter ett par Pradaskor för 8000.. Ibland önskar jag att jag var ett oekonomiskt svin som inte var så förtjust i pengar som jag faktiskt är, ett svin som slösar utan dåligt samvete och aldrig lägger undan en krona. Kan man uppnå det? I sådana fall vill jag. Det hela slutade i varje fall med likadana klänningar från Monki, billig lunch/ mellis, promenad hem med en konstig man och tre meters promenix med Terron.
Ettagluttaren
Förresten har jag glömt att hylla min underbara vän som börjar skolan igen! Det är fantastiskt och tufft och jag vet att vi borde ha firat i lördags, istället var jag smågrinig med noll taktkänsla. Allt detta tar vi alltså igen denna lördag! Då ska vi svinga så kristallkronorna på Stures dimper ner.. I love it.
Pälslös och naken
Det blev ingen päls. Det blev inget. Det som blev var en lång djävulsk promenad, en hårlotion där allt står på franska och avslutningsvis en öl. Surprise; en öl! Imorgon ska jag äta lunch, en tidig lunch med Chloe och Elin klockan tolv. Då ska vi prata framtidsplaner och se till att komma fram till något. Man måste komma fram till något, annars blir man en torr jävel utan visioner.
Sanning:
Jag har snackat skit om er alla, en hel del. Speciellt om dig och dig. Jag är sådan, jag kan inte hålla käften. Men jag skäms inte, jag anammar mina åsikter och sprider dessa likt nektar i vinden. Ungefär. Ni får gärna tala om mig, jag skulle njuta.
Den sista entusiasten, gårdagens
Igår lyckades jag hamna i träsket, igen. Idag är jag grinig. Det blir ingen dagens sanning, ingen rapport, ingenting. Jag har verkligen försökt, förgäves. Jag har promenerat, låtsatsskrattat, druckit bubbel och försökt fira men idag är allt totalt uppochned. Imorgon ska jag tröstköpa en päls bara för att jävlas med världen och min ekonomi. När allt går upp då sinar jag ner.. Så ta en bild och trösta er med!
Vackra män har intagit min borg
Mina sanningar börjar ta slut, jag har blivit så förbannat ärlig så att det börjar blir äckligt. Usch. Men det är tydligen så man skakar av sig mest människor. Överflödiga människor som egentligen bara fungerar som någon bekfräftelsedocka, utfyllnader. Min skrivlust har börjat tagit slut också, denna dag är jag tom på energi. Jag prövade att ta en promenad men fick armbåga mig fram på grund av alla bakfulla, spritluktande Vasastadsbor. Det har flyttat in många vackra män i min stadsdel. Det är ett nöje, en fröjd för ögat så promenaden var inte totalt värdelös. Försökte skicka iväg mitt CV men datorn bråkar med mig. Hade det varit min hade den slaktats för länge sedan. Brev, det är grejer. Fina handskrivna brev. Vart tog det vägen?
En sanning:
När jag är ute i skärgården virkar jag. Jag tror att jag har tusen virkade jävla dukar. Ålderdomen är nära, men sann.
Flamingo Blush
Vi är en farlig kombo Erik och jag för när den ena flippar flippar den andra, går den ena all out gör den andra det också. Det finns ingen hejd. Sådana är vi, ingen självdisciplin och inga sorger. Dumt? Nej. Fiffigt? Igår gick vi en mil hem från krogen; en Michelingubbe, en kedjerökare och en haltande jävel i päls. Såg ni oss?
Idag är en "dubbeldag". En "dubbeldag" är en dag när hälften av energin går åt till att vara glad och euforisk och den andra hälften går åt till att vara bitter och jävlig. Jag skyller på vädret och kylan. Men! Sådana dagar är det tur att man har någon stackare som orkar lyssna på ens dubbeltankar om livet, alkohol, män och vänner. Man behöver ventilera ibland. Nu ska jag ta en shot. "En shot?" tänker ni. Ja en shot, jag kallar det medicin mot livet.
Why can´t we just drink wine
Fredag är lika med.. Lika med jobb, döden (?) och E. Fantastiskt. Letade parkering i en timme, ibland älskar jag Vasastan så mycket att jag nästan blir för sugen för mitt eget bästa. Sugen ja.
Dagens sanning:
En gång klippte jag Smulan lite här och var för att se om någon märkte något dagen efter. Hon mår bra och jag har skaffat mig bättre nöjen.
...
Men jag är bättre..
Du är bra
Varför vann inte Veronica Maggio ett enda pris igår på Grammisgalan? Det gjorde mig så arg och förbryllad att jag åt dillchips doppade i kesella.. Jag vill krama Maggio, säga att hon visst är suverän och att hon jättegärna får flytta in hos mig och sjunga mig till sömns varje natt. Det är något speciellt med henne, och att hon och Oskar Linnros förmodligen är det vackraste paret i hela Vasastan gör det ännu mer orättvist. Skönhet regerar, vem är det egentligen som skriver reglerna va?
Glömde nästan mitt nya löfte; Sanningen:
Min absoluta favoritlåt, som jag alltid lyckas bli lycklig och mysig av är Michael B. Tretow- Den makalösa manicken. Jag vill rulla in mig i en gardin och lyssna på den om och om igen.
Jag ÄR en kombo
Tro inte att jag har glömt vad jag lovade. Jag gör aldrig sådant. Jag håller allt, det är jag som håller i allt. Och visst! Visst kunde man kombinera min vackra naivitet med ansvar! Dagen började med en promenad med en stelfrusen Erik som sällskap. Vi gick mot svampen, satte oss ner och tog en god kall öl och kände oss fruktansvärt taggade. Efter denna öl träffade jag mina underbara nya vänner Elin och Chloe för en fika och jävligt mycket prat. De är bra dessa två, de är framåt och tar för sig. De nöjer sig inte med hälften av vad en annan skulle göra, det är en underbar egenskap; att aldrig vara nöjd utan att sikta. Elin gav mig en försenad julklapp från L' occitane som doftade underbart och Chloe klagade som vanligt på chefen på Zara samtidigt som hon pratade pluttigt med hennes pojkvän. Tydligen kan vara vara glad, fri och härlig i ett förhållande. Jag är glad över att få se sådant, det gör mig lugn och vis.
För att komma till sak; jag kom efter Tures hem, åt köttbullar med knäckebröd på (?). Det är sant. Och sökte en, två och tre jobb! Hah! Där fick du din jävla latgalning som bor inom mig..
Ansvar och kunskap
SVENSK AUTOREKRYTERING AB söker Tungmekaniker. Jag undrar vad det innebär..
Awful and true
Dagens sanning:
Ibland saknar jag en person så förbannat mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag hatar den känslan, jag vill stampa sönder den och suga upp alla skitsmulor med en magisk dammsugare. Ungefär. Dagens sanning börjar snart tjäna sitt syfte, det börjar bli hett nu.
De kallar mig naiv, jag kallar det lycka
Det är ju fantastiskt egentligen; så motsägelsefullt som det kan bli. Jag sitter och spanar in stureplan.se för att kolla utbudet över helgen, samtidigt som jag scrollar som en jävla galning på arbetsförmedlingens hemsida i desperation. Jag vill, jag vill inte, jag vill men jag vill inte. Det krisar sig om den gnutta arbetsmoral jag faktiskt har kvar låter sig försvinna helt, det krisar sig psykiskt. Jag ska skärpa mig och sluta upp med det här tramset, alla dumma lekar hit och dit och alla oansvariga handlingar jag har begått. Förmodligen så kommer jag aldrig riktigt växa upp, det vill jag inte. Jag vill fortsätta göra dumma snöänglar i snön på fyllan, jag vill traska hem med nya bekantskaper med skorna i handen en varm sommarnatt, jag vill stirra in i någons ögon tills jag blir alldeles uppfylld av att vara vid liv, jag vill fortsätta kittlas, bråkas och jävlas som en tioåring just bara för att jag kan. Jag kommer att fortsätta skriva "förlåtlappar" till dom jag älskar, jag vill fortsätta vara förälskad i mig själv och min egen godhet, jag vill fortsätta göra hyss och flirta mig genom livet. Jag ska busa mig till döds.
Men! Nu pladdrade jag bort det enda viktiga i detta inlägg som alltid. Jag ska skärpa mig, jag ska ta på mig den vuxna roll som jag faktiskt äger och styra upp lite saker. En, två och tre saker.
Sanning med en sax
En sanning:
Jag har varit avundsjuk på sisådär fyra personer i hela mitt liv. När jag var fem år gammal var jag avundsjuk på Julia på dagis med världens längsta lockigaste hår. Jag grävde fram en sax, tvingade henne att leka frisörsalong med mig och min kompanjon och klippte av henne allt det där långa håret och gömde det i en blomkruka. Julia tvingades gå med peruk i ett år tills håret blev några centimeter långt och hon inte längre såg ut som en cancerpatient. Vi blev aldrig vänner igen efter det.
Här kommer en sanning
Jag har gått igenom "Snällskolan", "Dumlistan" och "Vägen till lycka" på denna totalt meningslösa blogg. Världen är full av oärlighet och inte minst odräglighet. Så, för att reta gallfeber på Oärligheten och Lögnen tänkte jag introducera Sanningen; Hej Sanningen och välkommen ut. Jag tänkte provocera fram sanningen och låta den falla på bloggen, jag ska vända tillbaka min dåliga kharma och leverera det som är sant. Vi får se hur länge det håller innan min faboulösa fasad bryts ned. Drama, I love it.
Dagens sanning:
När jag och E har lägenheten för oss själva lyssnar vi på Barenaked Ladies- If I had a million dollars http://www.youtube.com/watch?v=nCImrmR63JE, sjunger med i varenda mening, dricker oss fulla på vin minst fyra gånger i veckan, pratar om familjeförhållanden tills vi storknar av ångest, kramas och går ut för att ge järnet och låtsas som ingenting.
Det får inleda, nu ska jag ut och leka med de stora barnen.
Shout
Give me everything and I want less..
39, 38, 37, 36, 35, 34, 33, 32, 31, 30, 29, 28, 27, 26, 25, 24, 23, 22, 21, 20, 19, 18, 17, 16, 15, 14, 13, 12, 11, 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1. Tills jag kan plåga er med ett mer seriöst, naggande och fint inlägg så tänker jag nog inte konstatera så mycket mer än att det som man trodde var sant, rätt och bra visade sig vara falskt, fel och åt helvete dåligt. Med den insikten tänkte jag starta upp det nya året med mina tre sista deltagare i förtroendecirkeln. Let the game begin..
No, I'm not alive