Förvirrade Lina- Elsa

Jo, jag sa schizofreni, jag sa det en gång för lite så jag tar då på allmän begäran upp detta/ denna begrepp/ sjukdom:

---

Schizofreni är en allvarlig psykisk sjukdom. Ordet schizofreni kommer från det grekiska ordet schizo som betyder klyva och phren som betyder själ. Ordet betyder alltså kluven själ.

En schizofren personlighetsstörning innebär kort att personen som lider av den har tappat kontakten eller urskiljningsförmågan mellan sin inre värld och den yttre världen. Drömmar, dagdrömmar och fantasiföreställningar upplevs i varierande grad som en del av verkligheten. Gemensamt för nästan alla som drabbas av schizofreni är att de haft en stark inre fantasivärld redan innan sjukdomen bröt ut.

Sympton

Abnorma upplevelser och störningar

Ofta i form av hallucinationer, där patienten hör eller ser saker som inte finns
Hörselhallucinationer, vilken är den typ som förknippas mest med schizofreni, där patienten tror att andra kan höra vad han/hon tänker, eller där andra kommenterar patienten och dennes/dennas agerande
Syn-, lukt- eller taktila hallucinationer

Humör- och känslorubbningar
Humörsvängningar
Depression, ångest, aggressivitet, upphetsning eller eufori
Frikoppling mellan humör och agerande, vilket kan resultera i uttryck av fel känslor vid fel tidpunkt, patienten kan till exempel storskratta i samband med att han/hon beskriver något uppenbart sorgligt
Känsloavtrubbning

Motoriska störningar
Ökad aktivitet i form av rastlöshet och överaktivitet
Minskad funktion och orörlighet
Stereotypa rörelser och bisarrt gestikulerande

Jösses, kan man vara i riskzonen?

Mor: "Lina, nu är du lite sådär busknäpp!"
Lina: "HAHA, busknäpp? Vad är det för ord? Så kan man ju inte säga?"
Mor: "Jodå, du är liksom lite lustig, ömsom glad och sprallig, hoppar runt och skrattar och ömson klagar du och är arg, grinig och sur."
Lina: "Men vafaaan, det är väl ändå så jag är, eller, kanske, över, under eller kanske på sidan av?"
Mor: "Jo, det är väl kanske så" . Mor vänder på klacken och går skrämt ut ur mitt rum med en obetalbar min.

Vad har vi lärt oss av denna dialog? Jo, facit ser ut på detta vis att mor precis har blivit blottad för min schizofrena personlighet. Den kan man inte fly från, den kommer att ta er alla för eller senare hoho..

---

Lektionen är över förresten, firar med att lyssna på Placebo- Running up that hill och funderar på varför en gothare har gått och blivit brat. Jag kanske borde bli gothare, det kanske gynnar mig? En svart själ kan väl aldrig springa fel?

10 sätt att fördriva 25 minuter i en äckelvarm aula:

1. Tugga tuggummi och räkna hur många tugg man har tuggat de 25 minuterna.
2. Checka in läraren och försöka komma på sätt som denna rackare ska lida på. Bör ta ca 20 minuter.
3. Krypa ned i stolen och försöka trolla så man blir förminskad och helt enkelt somna.
4. Komma på nya ord av de ord som står skrivna på tavlan, skicka sedan in orden till ordöcker och kräv att de ska sätta in dessa ord i det svenska lexikonet.
5. Läsa det som står på tavlan baklänges och försöka tyda ett propagandabudskap från en högre makt.
6. Räkna alla hål i tegelstenarna på väggen. Kan riskera att jag blir kvar här längre än vad jag hade tänkt vilket jag EJ önskar.
7. Spela Alices och Gustafs häftiga helikopterspel på datorn, skulle dock aldrig kunna mäta mig med deras kunskaper.
8. Planera sommaren in i detalj, dagsvis, timvis, minutvis och sekundvis.
9. Försöka ta upp en politisk debatt med Maxen på msn, kan dock sluta i katastrof som jag troligtvis kommer att förlora.
10. Öppna upp alla bilder på mig i Photoshop, rita om mig till en man och sedan skicka in till Mikas eller Stockholmsgruppen.

Nu när jag då avslutat detta inlägg så har det alltså gått 10 minuter. Jag upprepar; det har alltså gått 10 minuter. Ha detta i åtanke när ni läser så det inte blir några missförstånd i komminikationen.

Ett ord var 10: e sekund. Det är sanningen. Föreläsning, föreläsning och mer föreläsning. Vart då? I aulan såklart! Självklart den varmaste jävla salen i hela skolan. Huvudvärken kryper sig på smått, irritation har redan infunnit sig och snart kommer jag på allvar att kasta datorsaten in i den spygula vidriga tegelväggen. Och med vem har vi föreläsning? Den som har föreläsningar varenda eviga lektion, han råkar också ha 3 ämnen. Ämnet nu är samhälle, massmedia, vilket kan vara ett väldigt kul grej att diskutera. Men nej, självklart har vi inte kul på lektionen. Han tar fram ett antal papper, läser pappret innantill, studsar lite upp och ned på tå av nervositet och skriver sedan av texten på de x antal papprerna. Han skriver en mening, läser, skriver ett ord och upprepar. Det hjälper inte att han stavar fel på hälften heller. Avslutning sker på detta vis, efter 60 minuter när alla halvt ligger ned på stolarna säger han: "Så! Är det någon som har någon fråga? Nehej, då slutar vi och fortsätter nästa lektion." Det är bra undervisning, jaaa. Nej fyfan, jag kanske överdriver men jag är så trött på detta. Nu ska jag på allvar gå ut och hoppa mig själv på foten; Nu switchade han till offentlighetsprincipen. Care to join me?

Hat, det kanske är ett smått starkt ord. Men avsky? Känns det bättre? På något vis så är du ruskig. Jag menar inte bara ditt avskräckande utseende. Hela din attityd, vem beter sig så? Två meter lång vankar denna människa fram, ett år yngre men tror att han är superhäftig, krulligt blont hår och giraffhals med tron om att han är en casanova och kan få komma över allt. Vad är FELET med dig? Jag önskar innerligt att du råkar ut för en smärre olycka, ja, jag vill till och med påstå att du är veckans objekt. En överkörning med en gräsklippare vore rimligt. Lagom men ändå tillräckligt. Ja, vi säger så. Pudeln? Varför ta åt dig ett namn alla kallar dig för att jävlas? Idiotin har fått ett ansikte. Du är hiskeligt ful, det ger mig rysningar. Man kan vara ful på ett okej sätt, men detta är extremt. Hjälp.

Ja, ytligt att snacka skit om en människa i min blogg, men vad ska jag annars lyckas göra? Kör över mig också om ni vill, det ska aldrig hända igen. Så.

Kharma, ja jag tror på det. Qarro, du är en jävla otursfågel. Har aldrig sett dig i detta skick. Vodoo. Ja, jag tror nog på det också. Vi vet ju vem som vill ge oss otur i alla fall. Jag tycker synd om dig lillen, men jag bygger en docka så ger vi igen, så? Vi bara gör det.

Gårdagen var en mycket bakfull men mysig dag. Med trevligt sällskap kommer man långt. Och solen såklart, solen och jag är vänner, visst serru. Jag var fruktansvärt trött imorse, inte ens kaffet hjälpte mig, svikare svikare! Och nu siiter jag ensam i skolan, ja, helt ensam! Jag vet inte vart alla håller hus men arg är jag. Snart ska jag ut på jakt och söka mig nya vänner, känn er utkickade ur förtroendecirkeln era rackare. Senare denna dag ska jag hänga med mor, köpa skissblock och lite pennor. Sen second- hand shopping, alltid lika kul. Och Therese, vi bör köpa tyg till din lilla klänning i veckan? Vilket värdelöst inlägg, funderar starkt på att skriva ett till som är direkt riktat till pudeln, du är skamlöst läskig.

Hoppas din Berlin- resa blir suveränt härlig, slit inte ut dig för mycket raring ;) Hej nu!

Jag är en tönt, en fjant, en fjolla, ja kalla det vad du vill. Jag ber om ursäkt om jag har överdrivit min häftiga status, min grad i coolhet eller min förstaplats på prispallen. Berest. Ett väldigt lustigt ord. Jag trodde att jag var berest, eller något i alla fall. Det är jag alltså INTE, jag upprepar, jag är alltså inte berest. Hamnade på någon liten fjants blogg (inte min i detta fall) och stal en lista. Jag sa: Jag stal en lista. Listan ser ut på detta vis, och jag vill nu lägga fram bevisen varför jag alltså inte är berest. Snälla hjälp mig, jag lider. Indeed.

Jag är så vidunderligt jävla trött. Jag hajjar verkligen noll. Det känns som om någon sate suger energi från mig, är det du? Jag tror jag sov nu, nej förresten jag tror jag redan har somnat.

Tvingade mig själv till gymmet, glömde bort att jag var så äckligt hungrig under tiden så allt kom efter som någon rackarns bomb. Hemskt var det. Det hjälpte ju inte heller att jag var ensam på gymmet bland 98 % killar, kanske kan vara kul ibland men inte när man vill svettas och vara riktigt ruskig. Och det hjälpte ju verkligen inte att jag fick stå och hoppa upp och ner som en liten dvärg för att nå repet. Stackars mig säger jag bara. Så våldsåt man också när man kom hem, och nu försöker jag smöra upp någon i min familj så jag får våfflor.. Jag gillar att jag blandar nutid och dåtid på ett så grammatiskt rätt sätt, usch, skjut mig. Men jag vill verkligen verkligen ha våfflor.

Ursäkta för det struliga inlägget, förvirringen är total. Jag såg en kändis idag, mycket läckert. Inte för att någon frågade men jag kände för att upplysa er om detta. Grejen är att jag skulle skriva om något så häftigt men i mitt förvirrade huvud så försvann det på något vis. Och nu skriver jag bara för att skriva och mina små knorrar till fingrar vägrar att lägga ned. Knorrar? Fråga mig inte.. Igår i min förvirring bestämde jag mig för att lära mig att spela gitarr. Det gick ju sådär va kan jag meddela. Ibland överskattar jag mig själv, men endast ytterst sällan. För det mesta så har jag alltid rätt när det gäller min begåvning. I detta fall är jag ännu tveksam, gitarren var enorm, ostämd och smärta i fingrarna uppkom. Jag lärde mig åtminstone 8 ackord, vilket var kul. Tog ut en Winnerbäck- låt för att sedan lida av kramp i 6 timmar. Jävla påhitt till instrument alltså, jag bör bara gå tillbaka till min stora satsning i barndomen. Jag har lagt ned nu, jag vill ICKE få "the- claw" syndromet.

Hej nu.

Man tror ju att man skaffar en blogg för att kunna uttrycka precis (nästan) vad man vill. Men det är klart att man inte kan det. Eller kan kan man alltid, men vill man? Jag vill, ibland vill jag för mycket utan att tänka efter. Ibland skriver jag inlägg som är för uppenbara, eller saker som jag ej vågar säga. Och när det väl är därute så är det där för alltid. Det är trevligt i och för sig. Det jag menar är bara att det är lätt att bli dömd. Skriver jag om kläder är jag ytlig, skriver jag om komplex (som alla faktiskt har) är jag fjantig, skriver jag om kärlek och alla dessa män är jag patetisk och skriver jag för seriöst är jag någon slags tönt och skriver jag och helgens festiviteter är jag en omogen blåst blondin. Yes, grattis till vårt icke- dömande- land- Sverige, är du här på besök eller ska du stanna?

Nu lägger jag ner, jag har svept vin ikväll då jag tyckte att jag förtjänade det. Det kändes fruktansvärt jävla bra. Jag har ätit onyttigt och tampas med små ytterst små tankar om att vara nyttig, jag är förvirrad i kärlek, trött på människor och funderar just nu på vad jag ska sätta på mig imorgon. Jag mäter mig en gång i månaden sen sexan för att se till att jag har hållit "måtten", jag är arg rätt ofta speciellt nu på sistone, jag är bortskämd och lat. Så, där har ni dagens dos av sanning. Känn er fria att döma mig.

Vissa människor ska helt enkelt inte vara fångade i förhållanden. De är alldeles för egendomliga, fria, flummiga, sociala eller helt enkelt för bra för att sitta fast med någon. Någon som inte ens är deras andra hälft. Någon som kanske tros vara den hälften men som för omvärlden kanske helt enkelt är motsatsen. Man tänker mycket när man är singel. Mest vettiga tankar tror jag, man (läs jag) har åsikter om allt och alla. Detta blåser dock bort väldigt fort när man blir upp över öronen kär i någon. Kär, det låter barnsligt? Kärlek kanske gör en korkad? Man tänker kanske inte som man bör  tänka. Jag har varit där, jag ska passa mig. Jag mår dåligt av att se folk som är kvar i förhållanden som endast är funktionella och dugliga. De ska fanimej vara bra, ljuvliga, sköna, jobbiga ibland men i längden ska allt negativt inte räknas då det finns så pass mycket av det positiva. Är det så? Tar det positiva över när dagen rinner mot sitt slut?

För vissa av er gör det det, för vissa vet jag att det inte gör det. Man ska aldrig uppmana någon att bryta sig loss men enligt mig är det bättre att vara ensam och fri än fast i något som inte känns till 100 % rätt. Där sätter jag punkt för ikväll. Hej nu.

Detta framgick inte:

Jag tränar, shoppar, umgås med slynorna, filosoferar, fotar och designar såklart.

Så där har ni det, mitt lite mer fulländade men dock patetiska liv! Så hur ser era liv ut, egentligen?

För det känns fan som om jag har fallit från sjunde våningen rakt ner i en vidrig liten pöl av ilska och trötthet. Ge mig mina axelpuffar så är jag helnöjd. Lika bra att känna myset av att ligga här och plaska. Nu när jag tänker på det så är jag ju ändå mäkta förtjust i vatten. Å andra sidan var jag nog mer av en lövhoppare*. Om vi skulle kunna släppa detta för en kort stund så jag kan få gå vidare i mina fina men förvirrade tankar. Jag har studsat denna dag, det var spännande då jag såg idioten (mig) i fönstret när jag hoppade. När jag då stod där och hoppade upp och ner med enbart luft under mina fossingar kändes allt upplöst och bra. Jag börjar tro att min hjärnkapacitet fungerar bättre när huvudet mitt rör sig. Dansar jag runt och pluggar fastnar det, går jag och pluggar fastnar det och studsar jag och tänker kommer jag alltid tillrätta med allt. Ni måste tro att hela jag vandrar uppochned, det gör jag alltså inte. Jag är av en sansad karaktär men ibland så slår det slint. Som under lördagens festiviteter, satan vad nöjd jag var med livet.

Livet är för övrigt ett jäkla påhitt, motsvarigheten; döden är ju så mycket mer okomplicerad. Jag har INTE dödslängtan utan jag gör bara ett påstående. Livet ska levas, man ska jobba, älska, skratta, sörja, lära sig, slå sig, såra personer, skaffa vänner, komma underfund till vem man är, köpa, uppleva, förändra och framförallt ska man under detta korta liv komma underfund till varför man gör allt detta. Vet ni det mina vänner? Jag tror att jag satsar på att man gör allt detta för att det på något sätt roar oss. Vad fan ska man annars göra under det förhoppningsvis 80 åren man lever? Jag gillar att tänka på detta, ingen vill dock diskutera det med mig. Döden å andra sidan är ju en halvrolig sak va? Det är enkelt, man dör, försvinner, kilar runt knuten, sätter på sig trärocken eller trillar av pin. Vips! Så är man borta och sjukhusen runt omkring får tillbaka deras utlånade dödsbädd. Där kommer inom en timme säkerligen en annan gammal stöt till kvinna/man ligga och bli utväntad av döden. Jag tror att jag väljer att se detta med ironi, det blir komiskt. Komiken infinner sig när man inser att det tillochmed kostar att dö. Bisarrt eller enbart sorgligt? Välj själva. Om vi då ska väga för och nackdelar med att leva respektive dö så har jag kommit fram till att livet känns lite mer porrigt jämfört med att ligga där nere hos Belsebub och fundera i hettan. Och det är ju trots allt en herrans massa år tills min tid är kommen, men det är alltid intressant att tala om det. Det som alla undviker?










* Lövhoppare: En liten varelse som underhålls av att hoppa i löv under perioden oktober- december.

Hej håå! Nu är det slut på pinan! Lyckan är total. Vi skulle ha firat med lite vin på kontoret men jag höll på att kollapsa av lycka och Qarro blev hög av ångor så vi gick vingligt hemåt istället. Ikväll ska jag rehabilitera mig i hemmet med nötter, film och socialporr med Erik. Imorgon blir det utgång med Albin! Ja! Han ska få sig en omgång. Så ska resan kanske bokas? Therese, du SKA med. inget snack om saken. Vi behöver det tredje huvudet. 

Jag önskar eder alla en mycket trivsam och njutningsfull kväll.

Jag förstår mig inte på människor. Kvinnor i synnerhet (det passar utmärkt att prata skit om kvinnor på internationella kvinnodagen). Min hjärna kan verkligen INTE förstå hur ni funkar, jävla gaseller. Bör man inte ha ett ordnat liv och tankesätt, organisering och ekonomi när man kommer över trettio i alla fall? Har jag fel i detta fall? Säg till i sådana fall. Det är ilskan son talar, jag är i detta nu fruktansvärt rysligt förbannad och irriterad. Jag blir trött på människor. Jag SKA bli misantrop, punkt. Praktiken har verkligen sugit ur det sista tålamodet ur mig och nu smäller det snart. Sista dagen imorgon, ljuvligt. Stylisten jag är hos nu framstår som en ängel jämfört med de förra ställena. Ska man bli så hunsad som vi blivit? Det funkar inte bra ihop med mig, nej nej. 

Polhem, som jag har talat om. Polhem är ett skitställe. Med vidriga anställda och dålig koll. Jag slutade där för att jag fick klistra kuvert och packa varor, jag kan mer än så. När jag då ringde och sa upp mig ställer hon frågan om jag skulle kunna tänka mig att extrajobba där. Jag sa ja, kanske. Nu påster detta djur att det var jag som minsann var "fräck" och krävde att få extrajobba där när jag sa upp mig. Detta meddelade hon glatt mina föräldrar som skrattade henna rakt upp i ansiktet. Kryp! Detta skrev hon i ett tidigare mail:

Hej Lina,

Tack för ditt mail.
Du skriver där att du önskar ett omdöme från oss gällande din praktik.
Johanna och jag har diskuterat detta och kommit fram till att
eftersom du valde att avbryta och inte fullfölja praktikperioden kan vi inte ge dig något omdöme.
Det jag kan göra är att intyga din närvaro, vilka dagar du var här.

Vi engagerade oss å vår sida och tog emot dig, först på ett första möte där
du hade chansen att välja det var ju ett frivilligt val från din sida att
komma hit till oss. Som du förstår är det ett stort engagemang från vår sida
att ta emot praktikanter, att introducera och ta hand om dem som kommer hit
på praktik. Det kräver mycket tid av oss och därmed känner vi att vi
verkligen gör en satsning när vi tackar ja till någon
som söker praktik hos oss.

Med den bakgrunden känns det märkligt att vi inte fått något riktigt svar
från dig och därmed någon godtagbar anledning till att du inte fullföljde
din praktik här.
Det hade varit bättre om du pratat med oss och Martin och framfört om du
hade några synpunkter på praktiken så att vi i så fall hade kunnat ta ett
beslut tillsammans
istället för att du på egen hand helt plötsligt bestämde dig för att sluta
här.

Alla ni vet inte hur detta har gått till. Jag kan meddela att jag satt minst en timme och förklarade varför jag ville sluta. Detta gick uppenbarligen inte in. Sen när blev det fel att ta egna beslut gällande ens eget liv? Jag kanske borde rådfråga minst två personer när jag ska ta beslut, för jag är ju trots allt bara nitton år och myndig! Sen när blev det rätt att vara oärlig, man kanske kommer längre på det? Och säg mig, sen när blev det fel att veta vad man vill ha ut av livet och rata det som inte är rätt? Är de rädda för sådana tjejer? Vad tycker ni?

Ursula Malmström Nehm. Du är den mest bittra och tragiska hagga jag någonsin stött på i mitt liv. Du är feg, du vill sluta men klarar inte av att ta steget. Du är en pinsam människa och en skam för mänskligheten. Jag hoppas innerligt att du råkar ut för någon sorts olycka inom kort.

Detta kreatur, den så kallade grävlingen. Det har börjat växa ett oroande hat inom mig gällande detta djur. Jag skulle vilja påstå att jag så grovt som föraktar och tycker kolossalt illa om Det. Vissa kan finna detta beteende oroande eller mycket illavarslande men jag har vant mig vid detta hat. Jag kommer inte att ändra mina känslor för Det, istället ska jag undanröja detta hinder. Hindret har nämligen bosatt sig under ett av våra hus i skärgården, det stör mig. Vi har en hund, denna hund gillar att gräva och leta fram små djur. Inte enorma stora grävlingar som är våldsamma, ondsinta och bits. Hellre en jättedöd grävling än en jättedöd vovve. Den förra grävlingen självdog, denna ska bara dö.

---

Jag och mor kom fram till 6 olika metoder, hjälp mig gärna att välja en;

1. Gas, vi sänker ner en slang under huset och gasar ihjäl Det. Enkelt och smärtfritt.
2. Vi lägger ut kött dränkt i arsenik eller annat lämpligt gift. Smärtfritt och effektivt.
3. Vi lockar helt enkelt ut Det och stryper denne med en snara. Känslosamt och plågsamt, så nej.
4. Vi söver Det med en kaka med sömnmedel, förflyttar denne i bilen och placerar ut honom på lämplig mark. Kanske.
5. Vi anlitar en jägare och skjuter helt enkelt Det. Snabbt och effektivt.
6. Vi ringer viltvårdare och hittar på en historia om att Det är ondsint, då blir det hämtning av djuret och vi slipper ta död på något. Snällt och bra.

Hur tar man egentligen död på en grävling?

Jag var ute och promenerade idag. Jag promenerade och var inte på mitt bästa humör. Så plötsligt kom det som ett knytnävesslag i ansiktet! En känsla, jag kände igen denna känsla. Jag visste inte riktigt vad det var dock. Men den kändes bekant! Jag hade känt på samma vis tidigare i mitt smått simpla liv. Det var som ett slags rus, en lycka eller en slags upplyftande glädje. Solen sken i mina ögon, den värmde på ett mycket trivsamt vis och jag bar enbart en tunn tygjacka. Fågelkvitter hördes, dock med en låg volym men sången var bevisligen där. Helt plötsligt slog det mig; Det var någon slags vårkänsla jag fick. En riktig sådan. Det måste helt enkelt ha varit det, då allt helt plötsligt kändes så mycket bättre än precis just innan! Det går att jämföras med när man befinner sig i det stadiet av att vara nykär. Det är en fin känsla, jag gillar den. Jag kom underfund med mycket denna korta promenad, och jag fick så kallade "flashbacks" av tidiga aprilmorgonar, för lite kläder, underbara dofter och långa fikastunder på Kofi i vårsolen med nyinköpta solbrillor. Ahh, vad det var härligt!

Förresten så lyckades jag shoppa pytte idag, äntligen! En par skor och en klänning inhandlade jag! Nu ska jag planera upp vad som mer ska inhandlas inför våren och sommaren! Och Qarro, vart i helvete håller du hus!?

Farväl. Som sagt, jag reser ut till skärgården ett par dagar med familjen. Det var rysligt länge sedan jag var där, så det ska bli relativt skönt. Första dagen är alltid galen, man får panik över att det är så lite ljud, ingen dator och inga människor. Bara tystnad och hav. Efter andra dagen har kroppen vant in sig i denna rytm, som kallas "normal" rytm. Vi får se om jag överlever haha. Jag ska ta lite fotografier, äta och dricka gott, åka långfärdskidor och skridskor på isen som en liten bambi. Det kan bli riktigt skönt, avslappnande. Det enda jobbiga är att vi ej kan köra ner med bilen, så vi får alltså vandra en bit för att komma ner till husen. Och självklart är huset inte uppvärmt, så jag tippar på att det ligger runt nollan när vi kommer ner. Bekvämlighetens Lina har nu talat, nu avslutar jag. Hej nu!