Förvirrade Lina- Elsa

Åh vilken dag. En toppendag. Elin var lätt den underbaraste läraren jag har haft. Jag kom in i det fort med Elins hjälp och har redan fått en del dagar jag ska jobba. Happy happy. Stämningen är asskön och människorna likaså, Grymt. Känns bra, jag är glad. Men hungrig. Jag var hungrig och cyklade in i en bil. Ett blåmärke till, åt helvete med trafikregler va? Nu ska jag bara slappa, lyssna på ljuv musik och leka. Ingen utgång, bara ingång. Skriver mer sen, om allt. Promise.

Det kryper i hela kroppen. Vill inte sitta still, kan inte sitta still. Kan inte stänga av, förstår inte hur man gör. Kan inte inte tänka, kan inte inte få idéer, kan inte inte vara spattig. Vill inte. Men jag ska sova. Tidigt och jag är piggare ån någonsin trots överdriven aktivitet idag och trots massa saker jag fått gjort. Har det alltid varit såhär.. Jag tror nästan det, jag minns att jag aldrig har varit vänligt inställd till sömn. Jag hade en period förr då jag kunde sova som ett litet barn, varje natt sov jag gudomligt bra. Jag var trött, jag somnade lätt och jag sov hela natten igenom. Trygg. Men sömnlyckan försvann tillsammans med honom och jag skuttade tillbaka till ruta ett. Så som det alltid har varit. Det gör mig inget, det stör mig bara lite lite ibland. Sömnen och min trygga men otrygga vägg som försvann.

Solen känns äkta idag och jag är glad! Låg uppe sent mycket sent och funderade på kläder. Ni vet, kläder. Läste också, läste alldeles för fort och för mycket. Jag läser för fort, nu är den nästan slut occh jag blir rastlös igen. Ska få fason på klänningen idag, jag ska slakta den för att bygga upp den igen. Jag misslyckas sällan med plagg, jag blir nöjd från början. Inte nu, det gör mig irriterad. Fan. Sen cykeltur till Pampas med min nya vän. Sen hem, skissa, sy, skissa, sy, kaffe, sy.. En sådan dag. Funderar på att styra upp mitt hår, jag avskyr egentligen att fixa håret, klippa och färga. Men nu ser det småtaskigt ut. brukar i stort sett bara gå upp, ruffsa liv i det och sen vara nöjd. Att jag ser ut som en idiot i okammat hår gör  mig inget. Längtar till lördagen. Dåligt uppstyrt inlägg, förlåt, men jag är tankspridd.

Det finns för mycket tid. Eller för mycket att reflektera över, jag vet inte vad. Vill inte veta hellre. Känner mig som en tönt idag, verkligen. Igen. Ja. Plagget har farit åt helvete, tanten är död. Så går det när man blir uppretad på fel dag. Jag får skuldkänslor av att stampa och kasta iväg ett plagg, ett ting. Jag pratar med det, viskar förlåt ibland. Och så sägs det att jag är elak, skulle inte tro det. Tänker klart gör jag däremot inte alltför ofta, jag ser en chans och tar den. Tänker inte så mycket på konsekvenserna, vilket är dumdristigt många gånger, men ack så spännande det blir. Hellre ångra saker jag gjort än att ångra det jag inte gjorde. Allt jag spottar ur mig idag ser så fjäskigt ut så jag nästan skäms. Fjäsk. Bry er inte om mig.

Jag ska gå, vill inte gå. Vill inte cykla, vill inte gå ut. Har en dag full av ärenden och måsten, hatar måsten. Och ärenden. Jag är lat, jag vill inte. Borde städa, borde byta lakan, borde putsa mina överfönster. Kan inte, inte nu. Jag är besatt. Besatt på ett relativt mysigt sätt.

Middagen bestod av nudlar och en vårrulle. En sån där fejk man kör i ugnen och häller på fejk- sötsur- sås och låtsas att det faktiskt smakade ljuvligt. Jag låtsades hela middagen. Nu mår jag illa. Jag är totalt värdelös på middagar, frukost däremot, där är jag fantastisk. Men middagar nej, vill jag lyxa till det blir det hämtmat från närmsta sushi eller smörgås med köttbullar på. Näringsbrist? Nej nej. Kan man dejta över en frukost förresten? Nu dejtar ju inte jag, men jag undrar.. Middagsdejter är förbannat lamt..

Everyone can be famous, not everyone can be anonymous..

Jag föredrar ett liv utan sömn. Faktiskt. Den där sömnen ger mig ilningar i kroppen. Det är något som jag vet måste få ske. Jag hatar det. Jag måste tvinga min pigga kropp att gå och lägga sig. Ligga där i mörker och undra hur fan man gör när man sover, tränga undan briljanta idéer, intala sig själv att man är trött. När jag inte vill! Åh, vad jag avskyr att göra saker mot min vilja. Håller stenhårt på att bara göra saker som känns bra för mig, saker jag gillar och vill göra. Men sova vill jag verkligen inte, finns så mycket annat att pyssla med. Men "måstet" sitter där ändå. "Du bör sova" "du måste sova" "gå och lägg dig" "du är egentligen trött" "kroppen måste få vila". Sov. Väl i sängen får jag panik, svårt att andas, dagen är slut. En ny kommer imorgon. Jag fryser, jag svettas, vrider mig, täcket fastnar, kudden är för hård, jag har för många kuddar, det är för varmt, det tänks för mycket, det ringer någonstans, jag hör ljud av liv, ljud som får mig att vilja gå upp och undersöka natten. Inte ligga stel som en pinne och sova. Gillar att vara uppe när alla andra sover, ensam, sitta i mörker och se saker. Skulle det vara möjligt skulle jag klona mig själv bara för att få sällskap av en likadan. Jag vet att jag tjatar om nattvännen, nattvännen jag inte har. Jag vill verkligen ha en sådan. Har gått igenom ofantligt många människor men ingen duger, de håller inte måttet, de somnar och ensam sitter jag där igen. Pigg, fundersam och sällskapssjuk.

Nej. Kan inte. Vad ska jag skriva om då? Då skulle ju inte jag vara jag? Då skulle ju allt bli sådär fjantigt, larvigt vackert och fint.. Såna där man liksom hatar men älskar i smyg för att det är så förbannat småglada hela tiden. Nej, det är inte jag. När jag är glad är jag riktigt äckligt glad, ledsen blir jag väldigt sällan. Eftertänksam är jag däremot ofta. Ofta. Skit samma, bryr ni er? Nej. Men ni undrar ju i smyg hela tiden. Det vet jag, jag har insiderkällor. Ni smygisar. Jag skulle vilja förstå mig på, komma på svaret liksom. Jag älskar att klura ut folk, folk som är svåra, jobbiga, dryga och överraskande. De underhåller mig. Ni andra har förlorat för länge sedan. För uppenbara, ni är tråkiga, vanliga och slätstrukna till sättet. Bort med er och in med de underhållande jävlarna, för en underhållande Lina är en glad Lina, och en riktigt glad Lina är en Lina man faktiskt kan stå ut med.

Smutsig lycka, smutsig lycka, smutsig lycka.

Saker jag kom att fundera över när jag borstade tänderna:

Hur man kan prata med en människa på exakt samma sätt man talar till ett djur?
Hur blir man begåvad?
Vi har 387 vita kakelplattor i badrummet.
Varför får man alltid fläckar på vita kläder men aldrig svarta?
Om det här svarta då, varför är svart lika med depp?
Hur mycket blir samma tand borstad varje gång man borstar tänderna, är någon favoriserad?
Jag blir glad av att torka mig på en varm handduk.
Varje morgon när jag tittar under baddrumsmattan är golvet färgat rött. Senare under dagen är det normalt igen.
Varför försvinner folks fantasi med åldern? Varför blir man betraktad som psyksjuk om man fortfarande har lustiga fantasier?

Min fot har läkt sig och jag kunde tillochmed cykla. Det fina vädret gör mig glad inombords, verkligen genuint glad. En bättre dag idag än igår, fy! Nu ska jag skaffa mig fräknar i fönstret och njuta av ensamheten. Lyssnar på Henrik Shyffert, vilket jävla skratt han har haha, jag blir lycklig.

New jacket!

Smuttar cider och pratar om kärlek med Sussie och Therese. Vi sitter på golvet som småfolk och lyssnar på lustig fransk musik. Erik har flytt fältet när våra käftar gick igång. Dagen har varit fin och slutar på ett fint sätt med goda människor. Att få mig på bättre humör är ingen lätt match, man måste ha tålamod. Imorgon händer en spännande sak, berättar mer sen. Cliffhanger.. Nu ska jag synda, puss.

- vad vill du heta?

- låt mig tänka..

- borde vara något liknande therese

- jag vill heta.. typ.. lina "den gamla kvasten"

- det blir mitt spöknamn

- "den gamla kvasten"

- ja

- "tepåsen"

- ja, men frågan är om man blir rädd av våra namn?

- nej..?

- jag vill ha ett brutalt namn

- vafan..

- "döda pricken"

- eh..? En prick liksom? Nä..

- jag prövar engelska

- "the dead eye"

- the dead cateye?!

- njaa kanske..
- "svarta döden!

- "svarta faran.."

- det är skitbra!

- "the black fear"

- men vadå.. the black fear and the dead eye..

- were on a ghosthunt..

- like they always were after midnight..

- och sen ett fantastiskt vrål!

- ja.

- jag övar..

- kanon..

- jag låter fan fierce! Jag är ondskefull!

- hur kan ett spöke låta?

- hmm.. typ.. väsande?

- väsande och kanske lite dött?

- ja, kanske lite dött

- ja usch

- typ blött?

- väs och blött

- vött?

- törrt?

Jag kommer aldrig att kunna överge min morgonrutin, jag älskar den trots min brist på i  stort sett alllt när jag är nyvaken. Fungerar inte, säger fel saker och är grinig. Men man lär sig, vill jag lära mig? Släppa in dagsljuset, sätta på sig morgonkläder, en kopp kaffe i fönstret, dingla med fötterna i luften, Dofta på luften utanför, göra allt ultralångsamt. Läsa morgontidningar, dricka mer kaffe, ge kärlek till hunden, äta nybakade frallor och juice för att sedan ta tag i dagen. Ska ta en promenad med mor, köpa lite tyg, leta inspiration och jobba på plåtningen. Det börjar närma sig..

Sömnlös i lilla Vasastan låg jag inatt och tänkte. Lilla byn där alla barnfamiljer vilar deras överstressade huvuden. Vad är det för intressant med det egentligen? Jag undrar egentligen vad som är intressant, vad gör en människa intressant? Och varför går de flesta runt med ett belåtet litet smil på läpparna och tror att de är så speciella..? De värsta är de som fångar ens intresse, som får en att tro och övertygar en om att de faktiskt är intressanta speciella människor. Som sedan visar sig vara precis som alla andra. Lika vanliga, tråkiga och ointressanta som resterande mängd. Jag tror mycket om mig själv, mycket vet jag inte ännu. Men en känsla har jag av att mina tankar går i omvänd ordning, eller att de är skeva på något vis. Det går verkligen inte att förklara, skulle knappt veta vart jag skulle börja. Känns bara som att jag inte riktigt ser allt som alla andra gör. Ibland uppenbara sig något fantastiskt framför mina ögon; ett svar eller en förklaring Och när jag försöker förklara så går det käpprätt åt helvete och den där magiska uppenbarelsen går förlorad. Som att den är för sann och rakt på för att den någonsin ska kunna uttalas..

Nu ska jag tänka bort allt tänkt och njuta av kaffe i solen!

Sitter och stirrar mig på blind på en perfekt solnedgång, det värker i ögonen. Tyvärr kan jag inte dela med mig då min kamera vägrar uppföra sig som den ska, vägrar föra över bilderna från minneskortet. Och som vanligt förstår jag inte ett smack och skulle mer är gärna utsätta den för en hel del våld om den nu enbart var min.. Men nej, jag ska uppföra mig och bli harmonisk med prickar i synfältet istället..

Slippa bry sig. Det är det som drar mig mot landet. Där man kan se ut som fan och ändå känna sig fantastisk, där man kan smutsa ner sig med lera och jord och må suveränt. Där ingen ser en, där ingen bedömer en och där ingen stämplar en. Är det något jag asvkyr så är det att placeras in OCH placera in folk i fack. Det är tryggt visst, men hur kul är det? Så simpel kan väl inte en människas personlighet vara att den bara har en specifik mening för mig..? Nej. Bort med fack och stämplar och fram med personlighetsklyvningar som heter duga.

Idag spenderar jag hela dagen hemma, tror jag. Det är harmoniskt här idag och jag går runt osminkad, ofixad och halvt smutsig och njuter av att kunna. Hur mycket jag än gillar att fixa upp mig, lika mycket älskar jag att bara vara. Tänkte picnicka med Chloe och Elin förmodligen men vädret satte käppar i hjulet, vi får skjuta på det. Ska titta på Ariel och efter det få små saker gjorda, skriva planer och plissera tills fingrarna värker.. Tänker på att man inte ska vara så jävla envis egentligen, det slår tillbaka på en själv. Att inte våga blotta sig, vad man tycker och hur man känner. Erkänna att man har fel, erkänna saker. Det är viktigt tror jag, för att kunna växa.

.. Känner mig rätt nöjd. Ett jävla reflekterande över mitt humör hela tiden, men är man förvirrad så är man. Och så får det vara. Jag känner mig ändå smått besviken. CHIC ringde upp mig för ett tag sen och ville prata med mig om en tjänst som modeassistent, jag sa tack ja och kände verkligen att det klickade. Fick mycket bra beröm och positiva ord av modechefen MEN det gick till en annan tös som precis hade jobbat som modeassistent. Å andra sidan sparade hon mina uppgifter för framtida jobb. Nåja, det känns surt, som fan faktiskt. Funderar på att lomma tillbaka i gamla mönster och såra första bästa män som ställer sig i vägen. Det finns en sjuk slags njutning i det också. Å andra sidan ligger jag minus på kharman redan efter mycket elakt så jag kanske borde hålla mina demoner instängda?

Livet är ta mig fan fantastiskt sålänge jag får bestämma..

Ni sömnlösa själar kan få gotta er åt dessa bilder, solnedgång ovanför Karlberg. Känns det inte som om solen verkligen skiner igenom, igenom allt? Det är en fin tanke, att solen kan hela det som en gång varit fult, gjort ont eller varit tråkigt.

Liv, glädje. Vänner, pratstunder. Värme, storstad. Lycka, grus, filtar, skärgård. Knoppar, gräs, brädor, tjära och roddbåtar. Jag är sådär äckligt irriterande glad idag.. Nästan så jag skulle vilja slå mig själv lite bara för att få känna på negativa känslor. Jag har haft en underbar dag, faktiskt. Satt på Östermlamstorg och väntade på Elin & Chloe i solen. Småpratade med en dam om väder och liv. Vi slog oss ner på en uteservering på Grev Turegatan och njöt av vårt sällskap.. (Tills männen kom..) Vi traskade hemåt mot Chloe och drack te och snackade skit och framtidsplaner. Jag gillar mina vänner, de få som står mig nära är en underbar samling av personer. Bra personer som lyfter en och som är ärliga. Personer som man ska göra allt för att behålla nära. Efter pratstunden kilade jag över till söta Albin som har fixat sin första lya! Jag är så sjukt glad för hans skull. Det bästa är att den ligger några portar från Chloe!

Nu tänkte jag äta god mat och sy klart den förbannade kragen. Harmonisk känner jag mig.