Skamsen
Äckelväder, så väldigt höstaktigt så jag tror att jag dör. Får en skum känsla i kroppen, någon slags ångest möjligtvis. Gårdagen var suverän, vad kan gå fel när Lina får skumpa? Skissade faktiskt en del också, äntligen fått lite idéer då det har stått still i ca 6 månader, för jävligt. Jag skulle kunna vara jäkligt förbannad men jag orkar inte ödsla energi på det. Ibland måste man kunna klippa på något vis, även fast känns åt helvete. Jag orkar bara inte med dumdryga personer som får näring av andras personers sympati.
Jag tycks inte kunna släppa en grej som skedde igår, inget stort alls. Jag stod utanför en matbutik och väntade in mina föräldrar. Då det kommer förbi en kille på cykel; snygg och välklädd. Vi spanar in varandra sen går han in och handlar. Ett stycke senare rasar tre cyklar inklusive den han hade, det var alltså vinden som gjorde detta illdåd. Inte jag. Jag bara stod där när det hände. Jag tänkte inte mer på det utan lät dessa cyklar ligga kvar. Då kommer killen ut ur butiken, kollar på hans raserade cykel och verkligen blänger på mig. Han ser så arg ut att jag är tvungen att klämma fram en leende så att han inte ska kasta matkassen på mig. Jag ser att han tänker tanken, men han inser nog att kassen inte skulle skada mig tillräckligt. Han tittar på mig, suckar extremt högt och reser upp cykeln + de andra stackars cyklarna. Jag ser att han tror att jag är en ond människa, han tror att det var jag som välte cyklarna och han tror att jag står där skadeglad och lycklig över hans olycka. Det var den dagen då jag blev utnämnd till en ond människa av en total främling.
Så vad skulle jag ha gjort? Ett: Gått därifrån för att undvika det som skulle komma. Men jag kunde inte gå. 2: Jag kunde ha ställt upp cyklarna, inlusive hans men då finns risken att han skulle ha kommit ut, sett mig stå och pilla på hans cykel och samma scenario skulle ha utspelat sig som ovan. En dålig idé. 3: Sagt högt och tydligt när han kom ut att: "Oj, hoppsan, vinden tycks ha blåst omkull din cykel + två andra. Hmm, jobbig grej hehe." Men det skulle bli för jävla löjligt och hans skulle säkert misstänka mig ändå. Så, summan av denna händelse är att jag jobbar inte med att ställa upp cyklar, det är helt enkelt inte min nisch, kommer aldrig att bli och jag kommer aldrig erkänna mig skyldig om jag inte gjort något. Punkt.
Jag tycks inte kunna släppa en grej som skedde igår, inget stort alls. Jag stod utanför en matbutik och väntade in mina föräldrar. Då det kommer förbi en kille på cykel; snygg och välklädd. Vi spanar in varandra sen går han in och handlar. Ett stycke senare rasar tre cyklar inklusive den han hade, det var alltså vinden som gjorde detta illdåd. Inte jag. Jag bara stod där när det hände. Jag tänkte inte mer på det utan lät dessa cyklar ligga kvar. Då kommer killen ut ur butiken, kollar på hans raserade cykel och verkligen blänger på mig. Han ser så arg ut att jag är tvungen att klämma fram en leende så att han inte ska kasta matkassen på mig. Jag ser att han tänker tanken, men han inser nog att kassen inte skulle skada mig tillräckligt. Han tittar på mig, suckar extremt högt och reser upp cykeln + de andra stackars cyklarna. Jag ser att han tror att jag är en ond människa, han tror att det var jag som välte cyklarna och han tror att jag står där skadeglad och lycklig över hans olycka. Det var den dagen då jag blev utnämnd till en ond människa av en total främling.
Så vad skulle jag ha gjort? Ett: Gått därifrån för att undvika det som skulle komma. Men jag kunde inte gå. 2: Jag kunde ha ställt upp cyklarna, inlusive hans men då finns risken att han skulle ha kommit ut, sett mig stå och pilla på hans cykel och samma scenario skulle ha utspelat sig som ovan. En dålig idé. 3: Sagt högt och tydligt när han kom ut att: "Oj, hoppsan, vinden tycks ha blåst omkull din cykel + två andra. Hmm, jobbig grej hehe." Men det skulle bli för jävla löjligt och hans skulle säkert misstänka mig ändå. Så, summan av denna händelse är att jag jobbar inte med att ställa upp cyklar, det är helt enkelt inte min nisch, kommer aldrig att bli och jag kommer aldrig erkänna mig skyldig om jag inte gjort något. Punkt.
Kommentarer
Trackback