Mösch
Vilket gudomligt väder! Nu bär det av till skärgården, körkortsboken är med, och bilen ska intas. Det kanske inte ska vara så svårt att ta skiten? Ger man sig bara fasen på att klara det så går det nog. Inte nog; det går!
Nu ska det kavas på långfärdsskidor.
Hej nu.
Idag känner jag mig barmhärtig. Om jag skulle vara Konung så skulle jag benåda alla som skulle dömas till döden, ungefär så barmhärtig känner jag mig.
Jag ska ha en ny fripp.
Sedan mitt tokiga klipp i sommar (när håret kortades av med 2 dm) har jag låtit håret växa, nu står det härliga till! Håret ligger nedanför axlarna, luggen är vild och stört fult klippt då jag klippte den när jag hade insvept tre koppar kaffe. Koffeinchock. Och topparna bör kortas av. Men hur, var och när? Vad ska man köra för frippa? Blir det rakt och lite uppklippt trist eller något mer tokigt? Jag behöver stöd och hjälp. Men jag vill behålla längden, och bara toppa kanske. Usch, tråkigt.
Skiss på dress, student.
Något sådant hade jag tänkt mig, en puffig vippip halvskuren klänning med fyra lager undertyg. Eftersom jag inte vill ha en helvit klänning får det bli en lite marinispirerad sak, blåvit bomull. Vad tror ni?
Ett geni
Och nu är den värdelösa påsken över, och efter påsken kommer skivor och efter skivor kommer studenter. Efter fyra års trams ska man äntligen gå ut snart, jag börjar tröttna seriöst på att alltid förklara varför jag går kvar i skolan och inte har examinerat mig själv. Känner mig lite som en vuxen i en liten barnslig kropp! Den känslan kommer att sitta i tills jag slipper visa legitimation var jag än går, vidrigt! Tänkte lägga upp en skiss på klänning senare under dagen, inte funnit något tyg ännu men snart så. Kan man förresten bära vita skor till en ljus klänning eller blir det för mycket?
Tak är rätt shyssta
Ikväll blir det vild utgång efter påskmiddag såklart! Hoppas ni har en mysig påsk alla.
Hej hopp.
Idag hatar jag:
En viss person.
Det perfekta ätandet
För alla er som jobbar vill jag meddela att jag nu är ledig, i sisådär en och en halv läcker vecka. Lovet börjar tidigt för dem som förtjänar det. Det kanske gynnade mig att gå ett år extra? Ligan är i skärgården så här sitter jag och gör absolut ingenting, lycka kan ibland vara att inte göra ett skit, det är något jag är väldig dålig på men då spattigheten alltid infinner sig på ett avskyvärt vis. Avskyvärt.
Så det här med mat, jag gillar mat. Och grunden till lycka är att äta, jämt. Tro nu inte att det rör sig om en ätstörning, det rör sig bara om glädje. Hela min familj är uppbyggd av att gilla mat, och det skadar inte då alla fyra är pytte (vilket jag å andra sidan inte riktigt förstår). Jag talar inte om skräpmat, jag talar om god vällagad mat, smörgåsar, glädje och mjölk. En vanlig dag hemma med Erik kan se ut såhär:
10: Stiger upp, har legat och snoozat och tänkt på frukost i ca 20 min. 10.10: Möter upp Erik i köket, han står i kylen och undersöker, jag sticker in huvudet och hjälper till. Kaffe slås på, ägg kokas och vi diskuterar det perfekta pålägget; ska man börja med salami eller blir det för starkt? Bör man börja med leverpastej, avsluta med salami och äta ägget emellanåt? Nja, eller ska man äta ägg tillsammans med salamismörgåsen, ta ett glas mjölk till detta för att sedan avsluta med leverpastej och kaffe? Förvirringen brukar nå sin kulmen ca 10.45. 11: Vi slår oss ner, äter och läser tidning. 12: Vi kollar på TV och klurar på den bästa lunchen, middagen eller nattmaten. En timme går och nu är vi vrålhungriga. Vi kör antingen på pannkakor eller något mer hälsosamt som mer bröd. 15: Här kommer det klassiska mellanmålet in; hårtbröd med skinka och ost, till det juice med sugrör eller mjölk. Här gillar vi mjölk. Här brukar dock Erik ta en paus i ätandet och vänta till middagen, till min stora besvikelse. 17: Nu börjar mättnaden övergå till mathunger, nu behöver vi varm mat. Under tiden maten fixas äter Erik bröd, ca fyra- 5 skivor går ner. 17.15: Terrorn i köket har pågått en kvart, vi raffsar åt oss allt vi kommer åt, äter, ber om mer, äter solrosfrön och funderar på den godaste maten. 18.30: Mat serveras, vi äter och jag funderar i tystnad på vad jag ska äta till frukost imorgon. 19.30: Erik och jag kollar på TV, mättnaden har nu övergått i ett sug, vi dividerar fram och tillbaka vad man är sugen på; är det godis? Nej det är vardag. Kan det vara bröd? Nej, jag har ätit fyra frallor redan. Riktigt god mat, typ revbenspjäll? Nää. Chips? Fy fan, icke! Pannkakor? Skulle kunna slinka ner.. Kex? Icke. Det slutar alltid med en timmes till debatt om vad man är sugen på. Ingen orkar gå ut och handla men det jag alltid kommer fram till är ölkorv, mjölk och kanske sushi. 22: Suget har övergått till brutal hunger. mat måste in, nu. Erik kirrar bröd, jag kirrar pålägg. Allt handlar om ett samarbete om ett sådant ätande som vi förespråkar ska kunna fungera så smidigt som möjligt. Det blir smörgås, möjligtvis skorpor. Mjölken är självklar i detta nattätande. 23: Jag går till sängs och funderar starkt på att ringa Erik runt 00:00 för ett matmöte i köket..
Idag avskyr jag:
Att laga mat själv, att dinera själv och att inte ha något vin hemma.
Sekter och fegisar
Jaha, så var det tillbaka till vinterstockholm och snötäckta taknockar? Ingenting som jag uppskattar, jag hade nästan börjat ana våren där ett tag. Min surhet gick över i glädje när jag fick hembakta frallor när jag kom hem, vi gillar maten.
Just nu är det många som tycks ha oflyt i livet, man kanske måste ha det någon gång. Medans jag njuter av ett underbart schema, kalasande och en framtida student. Varför lyckas man alltid få dåligt samvete när man är på topp och andra är i botten? Framtiden vet jag inget om, den blir ljus, det vet jag. Men hur, vad, när, med vem tycks vara oklart. Blir det plugg, blir det jobb eller flyr man fältet och drar utomlands på en lång semester. Blir man någonsin av med dessa frågor om framtid? I den närmsta framtiden ska jag försöka ta den där jädrans lappen, körkortet är ett stort mål. Hela grejen med att vara självständig och kunna åka var man vill, när man vill. Men det går segt, så kul är det inte. Lägenhet ligger på hyllan för ett tag, det tycks vara svårt att släppa den här lägenheten.
Igår var jag och bror ute och körde bil x antal timmar, jag älskar att åka bil. Någon sa en gång att det fungerar som skön och bra terapi, det är sant. Vi var ute på Ekerö, långt åt satan. Mitt ute på landet hamnade vi efter ett tag, det var nästan lite sektliknande; övergivna lador, gamla kyrkor, små grusvägar och hästhagar i tusental. Efter en mil hamnade vi i ett litet centrum, med en ICA och en videobutik. På något kusligt sätt har jag en skum inre längtan att bo i något litet samhälle. Jag skulle kanske bara trivas ett tag, men ett ställe där alla känner alla, där man kan känna sig mer trygg och där det finns lugn och ro. Där dagens ärende är att gå till centrum och handla middag och en tidning. Knäppt kanske det låter, men efter ett tag tröttnar man på storstadsliv, på ett liv där allt går för fort och där alla är anonyma. Tröttnar på att människor kan bli ihjälsparkade mitt framför andra medmänniskors ögon, att ingen säger ifrån och att ingen vågar. Som tur var finns det vissa människor därute som vågar hjälpa till och säga ifrån. Tacka den obefintliga Guden för det..
Nattens röj: Smulan kissar i min saccosäck.
Ja, så har man återigen blivit fråntagen makten i sitt eget hem.
Erik och jag slåss om vem som ska få sova med Smulan natten till ära, till slut följer hon med mig in, självklart.. Hon busar lite och kalasar i min säng, sedan bestämmer sig smarthuvudet Erik för att placera henne i min saccosäck. Hon ligger ett tag för att sedan kasta sig i vansinnig fart upp på mig i sängen. I ljuset från TV: n ser jag en stråle. En stråle av vadå, tänker jag. En sekund senare landar denna vätska på mig, på mina händer och i mitt hår. Jag får panik när jag inser att Smulan har kissat i luften och att denna vätska landat på mig i min fräscha säng! Vad fasen gör man? Jag vrålar och skriker och hunden är sedan länge borta. Ett tag försöker jag lokalisera kisset, och ser till min förskräckelse att det vilar en stor gul pöl i min icke- absorberande säck. En stor pöl vilar där. Spåren av kisset finns överallt i mitt rum; i min säng, i säcken, på filten och under säcken.
Så där står jag i min nattliga klädsel, med kiss på händerna och undrar vad jag ska ta mig till. Långsamt känner jag hur det rinner en droppe urin från mitt hår, ner i mitt öra. Det här är fan för mycket, detta är inte fräscht, nej nej. Med trasan i ena handen och papper i den andra ger jag mig ut på äventyr i mitt rum, att jag skulle lokalisera kiss två på natten var inte riktigt min plan. Långsamt följer jag spåren av kiss på tassar, de leder mig in i vardagsrummet där jag finner Smulan bakom en fåtölj, skamsen och inte så kissnödig längre. En känsla av kärlek, ilska och hat svärmar över mig. Jag hatar dig så mycket att jag älskar dig, ditt vider till kreatur.
Den underbara natten avslutas med att hunden tassar in i mitt rum, nio på morgonen, ställer sig under min antika stol och spyr. Jag kastar kudden över huvudet och ger upp, just i det ögonblicket ger jag upp.
Så nej, jag mår inte så bra idag.
Ja..
Jag är en virrpanna, en sjuk sådan.
Tillfällig minnesförlust; fylla eller stress?
Jag är väl inte den enda som någon gång i livet fått total blackout, det kan gälla koder, banknummer, telefonnummer eller helt enkelt sin egen adress. Sjukt? Yes. Förra helgen fick jag erfara denna vidriga upplevelse, jag och Terr var ute och tjoade, när man tjoar behöver man pengar. Så jag kastar mig till en bankomat för att lasta ut pengar. Och vad händer? Jo, jag står och trycker och tänker men kommer inte på min kod. Jag slår in Eriks och Therese sista siffror, mina sista siffror, min gamla kod och allt jag kan tänkas ha haft. Av rädsla för att bankomaten ska äta upp kortet slutar jag hastigt. Fundersamt kliar jag mig i huvudet och kikar nådigt på Terr. Så kvällen slutar med att hon leker bank och jag känner mig som ett fyllo/ idiot.
Väl hemma är jag fortfarande arg, jag river upp alla mina viktig bankhandlingar men hittar till min förskräckelse ingen kod. Jag får panik och somnar. Dagen efter kikar jag igenom papperna i lugn och ro och finner min kära kod. Som för övrigt var allt annat än vad jag hade knappat in. Ungefär som att äta sylt i kaffe istället för på pannkakor. Logiken. Logiken och minnet.
Borta!
Jag stiger ut på landet, på altanen. Tre björnar står utanför, de ser arga ut. Smart som jag är springer jag i ilfart därifrån, jag rundar huset några gånger och kastar mig in på baksidan. Björnarna är efter mig! Mor stiger in i rummet och jag går till ytterdörren för att checka läget; där står de. Hela satans björnfamiljen. Enorma, fula och gläfsiga. Jag tittar lite nonchalant på dessa ting, de kikar tillbaka och visar upp raderna av tänder. Jag stänger dörren efter mig och säger lite lugnt: "Jaha, var där ute då era jävlar. Var där ni."
Jag anar vad detta innebär, ett avslut. Och det är fan på tiden. Så idag är jag glad som en lärka!
Båtar= porr
Mando Diaos konsert var underbar, vilken energi och vilken lycka! Jag är strålande nöjd med detta, hade tämligen kassa ståplatser men balettårna gjorde sitt, självfallet fick man se mycket av Björn och Gustaf.
Idag var jag och far en sväng på båtmässan, oj oj vilka underbara båtar! Jag vill köpa alla, dock för lite segelbåtar att kolla på. Kvällen ska avnjutas med schlager, chips och myskläder. För en gångs skull är jag inte sugen på fylla, utgång och socialt ståhej. Det nya schemat har anlänt och är fantastiskt bra, ledig drygt tre dagar i veckan. Betyg ska sättas sen beger jag mig ut i vuxenlivet! Först ut blir Terron som fyller 20 år den 1:a maj, du vet vem du BÖR bjuda på kalaset!
Tjingeling!
Mando!
Förresten är min dödsångest väck, totalt borta!