Klagan á la Lina Strömbäck
Fy fan vad jag aldrig någonsig ska börja jobba med PR, jag som var på väg åt det hållet. Skäms på dig! Jag kom verkligen inte upp imorse, sanslöst omöjligt! Svalde en kopp kaffe och somnade i soffan min. Drog upp mig själv och traskade ut i slasket, hade nyputsade stövlar till råga på allt. Tog tidningen vid St: Eriksplan då mannen som delar ut tidningar börjar prata med mig; "Vad heter du? Är du på väg till jobbet?"Jag bara fortsätter att gå och småler för mig själv, man känner sig inte så vänlig åtta på morgonkvisten. Jag tar nog en omväg imorgon.. Redbull (varför?) inhandlades innan praktiken och mannen i kassan försökte skoja till det. Jag uppskattade inget just i denna stund men jag fejkade ett skratt och traskade vidare. Och inte fan hjälpte energidryckerna denna dag inte, jag ger upp.
Vi hade fått en enorm leverans som jag nu skulle leta upp i kataloger och prissätta och ställa ut i showroomen, det tog halva dagen. Resterande timmar gick åt till att skicka ut 150 pressmeddelanden om ett nytt märke till alla jordens satans journalister och tidningar. Klistra, pricka av, räkna, lägg i och riv och klistra, räkna och börja om. Det är sant, efter ca 60 kuvert klara kommer jag på att någonstans i denna pappersdjungel ligger det papper i fel ordning. Jag får helt enkelt sprätta upp alla kuvert och börja om från början. Jag lovar, Djävulen leker med mig och han njuter som aldrig förr.
Till råga på allt fick jag sitta 45 minuter och vänta på min sushi på lunchen, som för övrigt inte alls var godkänd. Svepte i mig misosoppan men resten av maten blev liggandes. Åhh vad jag älskar att klaga! Clara borde egentligen ha fått nog snart med min "matklagan". Imorgon blir det hemlagad lunch och massvis med frukt istället för död fisk och klibbigt ris. Jag gillar nog inte ens sushi, försöker bara vara tuff typ. Aldrig någonsin har jag sett så dum ut som när jag försöker mig på kinapinnarna, haha vilket dumt påhitt.