Ut!

Hej. Paus. Vidrigt vidriga spel, jag är besatt. Här sitter jag och andas super nintendo, skriker våldsamma ord mot teven och kastar kontroller i väggen. Ungefär så ser mitt liv ut just nu, men missförstå mig icke. Det är ljuvligt. Jag lever, det var väl ungefär det jag ville meddela. Och nej, jag tänker fortfarande inte svara i telefon, sänd ett sms så svarar jag om det ör en bra dag. Nu kallar det på mig, frestelser..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback