Saker och ting byts ut, och här står jag
Jag har tranformerats till en låg, L- formad dam med knarkarstämma. Tyd det där om ni kan!
Nej, jag har inget vettigt att skriva, inga onda tankar eller goda för den delen. Eller jo, en hel del men lite måste man behålla för sig själv! Jag vill ha sol och picnic i Kalle, Therese? Kom ni ihåg när man var yngre; man kunde göra nästintill inget alls och ändå behålla glöden, glädjen och tålamodet. Man lekte, eller hade en jävla bra fantasi. Slog ihjäl ett dygn med för mycket kortspel, fuskande, mat, godis, smygtaget vin och snack. Ibland lyckas vi glida in i den där dimman igen, men ibland saknar jag det alldeles för mycket. Den där känslan av att bara existera och låta tiden gå utan att behöva hitta på så satans många spektakulära saker hela tiden. Jag förstår att det är omöjligt då det har gått x antal år, men kanske är det bara så att gamla saker har ersatts av nya?
En kväll i gäststugan med port salut och gullsalami har ersatts med en god middag ute? Ett 6- pack öl som man tvingade i sig har ersatts av drinkar? En flippkväll till Replay- skivorna i mitt rum har ersatts med klubbdans ute? Fråga- chans- lapparna har blitt fylle- sms. Pojkarna har förvandlats till män med skägg. Ölspelet har ersatts med ostbricka och långa djupa samtal (och andra mindre djupa). En överförfriskad Lina som faller i trapphuset har utvecklats till en hemstapplandes tös i för höga klackar? Fikastunderna har blivit after- work. Tjuvat rödtjut har ersatts med mousserande och gryning har blivit ett alltför välkänt ord. Det kanske inte är så farligt ändå? Någonstans finns allt kvar, och har man tur har man vänner som plockar fram de där ljusglimtarna och minnena hos en.