Hatattack, here we go!

Jäävlar vilken deppig dag. Precis när man känner att humöret har legat på topp hur länge som helst så svackar det. Nu vet jag med mig att det bara är för idag men ändå. Mitt humör går upp och ner värre än en gravid kvinna med pms och nikotinsug.. Jag avskyr det. Jag avskyr att jag tänker så förbannat mycket, jag avskyr att jag aldrig kommer fram till svar och jag avskyr att jag är så jävla logisk hela tiden. Sen avskyr jag att jag tycks vara den enda som tänker, undrar och funderar. Jag avskyr att man måste jobba för att leva, jag avskyr hur allt är uppbyggt, jag avskyr att alltid vara rastlös, jag avskyr att inte rikitgt veta, jag avskyr att veta när jag inte vill, jag avskyr att folk vet mer än vad jag vet, jag asvkyr att vilja veta, jag avskyr avundsjuka, jag avskyr sjuka men framförallt avskyr jag att känna den här dryga känslan. Att något känns fel, eller lustigt. Obehagligt. När jag inte vet. Men som sagt, imorgon kommer det kännas helt annorlunda. Det är det som är så fantastiskt underbart med mitt humör.



Vart tog det vägen? Va?!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback