Insomnia och den trygga
Det kryper i hela kroppen. Vill inte sitta still, kan inte sitta still. Kan inte stänga av, förstår inte hur man gör. Kan inte inte tänka, kan inte inte få idéer, kan inte inte vara spattig. Vill inte. Men jag ska sova. Tidigt och jag är piggare ån någonsin trots överdriven aktivitet idag och trots massa saker jag fått gjort. Har det alltid varit såhär.. Jag tror nästan det, jag minns att jag aldrig har varit vänligt inställd till sömn. Jag hade en period förr då jag kunde sova som ett litet barn, varje natt sov jag gudomligt bra. Jag var trött, jag somnade lätt och jag sov hela natten igenom. Trygg. Men sömnlyckan försvann tillsammans med honom och jag skuttade tillbaka till ruta ett. Så som det alltid har varit. Det gör mig inget, det stör mig bara lite lite ibland. Sömnen och min trygga men otrygga vägg som försvann.