Jag tror jag älskar er för att ni hatar mig

Hmm.. Tänk att få humma sig igenom ett inlägg.. Nu är jag i det stadiet då jag verkligen undrar varför, varför?! Varför läser ni denna skit? Denna sentimentala förvirrade röra av skit? Jag vet att hälften av er är förälskade i mig, på olika grunder. Jag tycker ni är förtjusande också. Och resterande hälft har mycket emot mig, ni är mina fiender. Och jag orkar verkligen inte bry mig, läs det ni vill, tolka det ni behöver tolka och försök att skaffa er en uppfattning. Ni kommer förmodligen att misslyckas och jag kommer komma ut gladare än någonsin ur det hela. Men jag gillar er också, ni lär mig något nytt varje dag. Känner mig så pass väl att jag vet att jag borde sluta skriva här, innan jag skriver riktigt elaka saker som får er att tvivla på min godhet. Det är viktigt det där, att tampas med dåligt samvete är en vidrig känsla, men också något som jag bara har mig själv att skylla. Och jag ska ta itu med det hela, tveksam om det hjälper. Och om människor man har sårat vill hjälpa en i ens försök till försoning.. Jag skulle säga nej och be personen dra åt helvete.

För övrigt har jag haft en underbar dag/ kväll i underbart sällskap; kvinnor och män som tar plats och uppskattar skönheten. Nu ska jag vila mitt trötta sinne och gå upp tidigt imorn för att jobba. Min självdisciplin ligger på noll, värmen gör mig vansinnig och yr. Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback