Förvirrade Lina- Elsa

Done and done! Jag är så pigg att jag blir trött. Idag har jag tillverkat smycken. Jag blir lugn av det, mycket bra efter denna stressiga dag. Egentligen har jag inget vettigare att skriva än att jag lever och är kontaktbar igen. Jag har slutat stirra in i den beiga väggen och andas någorlunda normalt igen. Beige? Ju mer man andas desto mer tänker man på det, är det inte så? Tänker man på andningen andas man mer och så tänker man på skiten ännu mer tills man blir helt matt av att försöka andas rätt. Vem fan andas rätt? Andas du rätt? Det viktigaste är väl inte hur man andas utan att man andas? Annars är man ju död, och Döden vill vi inte lära känna ännu.