Det är synd om alla

Just nu.. Vill jag döda något. Kanske en  fluga.. En fisk.. Ja, en fisk. En liten sill, bryta nacken av. Det skulle vara som terapi. Snart kanske jag är glad, det visar sig. Vad ska man med sill till egentligen? Inte kört ännu, men inom ett par timmar, då är jag antingen mycket glad eller mycket arg och självgod. Då ska jag dra mig undan likt en katt och slicka såren.. Eller sätta på mig min finaste klänning och gå ut och dansa. Det ska jag nog. Therese har redan sagt ja, hon har inget val när min sämsta sida sätter in. Inte konstigt att jag har så få nära vänner egentligen.. Stackars er. Stackars mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback