En sanning på det

Pass på:

En gång (ettan i gymnaiset) var jag kär, på ett fruktansvärt lustigt sätt, i en musiker med de största ögon jag hade sett. Han spelade fantastisk gitarr för mig på kvällarna. Allt med denna kille var jordnära, vackert och häftigt. Så jag ändrade lite åsikter här och där och försökte bli som en liten klon med samma slags sköna ostela klädstil, musiksmak och syn på livet. Förbannat larvigt nu i efterhand eftersom det ändå gick åt helvete efter ett tag tillsammans.. Han blev den stela killen som plötsligt brydde sig om att världen såg på och jag brydde mig alltmer mindre vad folk tyckte och hur folk skulle uppfatta mig.

Kommentarer
Postat av: Qarro

Jag trodde faktiskt på er ett tag. Men stela killar är inte riktigt din grej!

Postat av: Terron

Jag trodde jag med.

2009-01-20 @ 19:38:56
Postat av: Lina

Nej.. man ska passa sig för pojkar med stora ögon och en talang!

2009-01-20 @ 21:15:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback