Förvirrade Lina- Elsa

Sömnlös. Jag avskyr att vara sömnlös. Nej, en lögn. Jag gillar det, men jag hatar att vara sömnlös ensam. Förut hade jag någon att vara sömnlös med, att synda med, att lyssna med, att prata skit med och att tycka om på ett töntigt sätt. Ingen pojkvän, bara en vän, som var en pojke. Och ännu töntigare är det att jag skriver om det. Men jag vet att ni gillar det, as. De personer som jag verkligen håller av håller jag utanför denna blogg. De hamnar i mitt hemliga rum, för vem vill vara personlig? Jag lever för natten, morgonen och gryningen. Tyvärr är det ingen annan sansad person som är så förälskad i den som jag. Men förälskelse är en övergående fas också så det är knapppt något att ta hårt på. Egentligen.

Idag har jag lärt mig att sanningen svider, vänner sviker och den man trodde var en fasad blev en riktig vän. Ett nattmösseprat skkulle man kunna påstå.. Men jag känner mig lugn, harmonisk och tillfreds. Det är nu jag vill spela Monica Zetterlunds LP på högsta volym, ta ett glas vitt, slappna av och fortsätta på min "Conrad". Men nej, istället ska jag försöka slumra in som vanliga människor gör och inse att jag ska upp imorgon och träna. Och leka med en person som jag faktiskt tycker är ganska speciell. Och ja Robert; jag ska träna imorgon trots skrämselpropaganda! Nog nu, sleep tight! Adieu!