Gympa ÄR dödligt

Tyst, jag ska vara tyst idag. Ett litet tag, jag pratar alldeles för mycket och ofta och om mig själv.. Jag gillar mig själv, men ödmjukhet kommer man tydligen långt på. Eller ja, det GÖR man. Träningen tog verkligen död på mig, jag ville döda den jäveln som höll passet, och det enda jag tänkte på var något helt annat som inte hör hemma på ett gym. Nu tänkte jag ta mig ur mitt segdvala, kicka igång kvällen med kaffe och fixa til mitt slitna jag. Jag ser ut som en röra idag, jag skojar inte. På riktigt; inga bilder, inga kläder, inget alls. Det var den där förbannade nattens fel.. Usch, jag måste sluta svära, det tyder på ointelligens vet ni.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback