Still.. Nothing..

Ja alltså.. Hösten är ju onekligen här. Men jag tycks vara mer klarsynt än vad jag brukar vara. Vet inte om kylan har fräschat upp min trötta överhettade hjärna. Jag vet inte. Jag blir orolig, snart. Om inget djupare kommer ur mig än detta.. Imoorgon ska jag ut på en resa. Till en god gammal vän vid havet. Med mig tar jag en annan god gammal vän. Vi ska sammanstråla som förr i tiden. Jag längtar. Alltså jag är inte deppig. Jag tänker bara inte, eller jag får inte fram skiten jag vill tänka. Allt har fastnat, som en fasansfull munter melodi. Ja, ni förstår. Hjälp.


Tolv, tolv. Alltid tolv vet ni.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback