Förvirrade Lina- Elsa

Lyssnat igenom all Håkan Hellströms musik. Vilket geni va. Vilka texter. Det spritter i kroppen som att öronen vill höra vackra ord. Gärna om Stockholm. Det fina Stockholm som just nu behandlar mig väl. Minns en fin dag för drygt ett år sen. Fjäderholmarna, grillad  korv, vindruvor, vitt sött vin och världens bästa utsikt. Och världens bästa vän bredvid. Snacka skit i timmar, ligga så nära klippan man bara kan, känna värmen, få tårar i ögonen av stark sol och bli småberusad alldeles för högt över havet. Inga krav, inga människor bara världens bästa Stockholm. Smyglyssna på en teater och lyssna på Håkan på en dator som dog och inte alls passade in i allt det där fina. Just då var allt fantastiskt, som en saga. Sen kom vintern, tappa hoppet, gräva ner sig, tror att man är deprimerad, kura ihop i ett rum på 20 kvm. Sen kom den där dagen med solsken som värmde, där snön smälte bort, Karlbergskanalen som öppnade sig och ett Vasastan som klädde av sig, fikade, njöt, var vårkära och lyckliga. Då allt känns bra igen, då man har klarat av det. När man vet att snart sitter man på toppen på Fjäderholmarna med för sött vin och ljuvliga samtal om allt som faktiskt är bra.