Ond dröm

Känns tomt. Som att jag hade drömt alltihop. Skulle vilja ta bort känslan i alla. Göra allt bra på något vis. Går inte att prata riktigt, ingen vet vad dom ska säga. Lider med alla. Fy fan. Får en att tänka på dom man har själv, hur jävla bräckligt livet är. Hur man måste ta i det med silkesvantar och behandla det som ett barn. Inte bara köra på. Tacka vet jag vackra människor som ställer upp och kaffe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback