Kliar i kroppen

Hade drömmar om att rymma. Kanske till landet, kanske upp till Norrland. Hoppas på ett gammalt tåg och sticka iväg en snabbis. Dimman gör mig klaustrofobisk, nästan kvävd. Dett är lördag, en glad dag vet ni. Jag är glad men jävlar vad det kliar i kroppen. Som att jag växer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback