Förvirrade Lina- Elsa

För första gången på länge tappade jag helt lusten att skriva. Tappat skrivförmågan tror jag. När du inte kan sätta det i ord. Som jag alltid har haft lyxen att kunna, för att sedan kunna glömma det eller gå vidare efter du har läst det. Du har förstått hur du funkar. Text funkar för mig. Inte ord och röster. Svart på vitt, ord. Då förstår jag. Aldrig annars. Men har verkligen inte haft något passande, vettigt eller intressant att skriva. Inget som skulle lyfta mig om jag läste det dagen efter, skulle bara sänkas, och det vill jag helst inte. Känner mig lite som ett streck, varken uppe eller nere faktiskt. Känns bara lite som att gå på tomgång. Utan puls. Ångrar redan att jag skriver, men fan. Vet att det är bra. Och samtidigt meningslöst. Det känns som jag redan vet. Skillnaden är att jag verkligen bryr mig om den här gången. Bryr mig. Nu bästa medicinen; Musik. Vacker musik.