Don't bother me

Har en hatkärlek mot det här stället. Just nu mest hat. Det är svinkallt, kolsvart och regnar. Har variit isolerad hela dagen. Tacka vet jag internet. Försökt fiska och plocka svamp. Det var inte kul, alls. Känner mig instängd här ibland. Är å andra sidan en känsla jag behöver, dock inte idag. Instängd med tankar som man inte kan få bort. Hemma kan man gå ut, träffas, springa, träna, shoppa, jobba eller något annat som tar upp tankarna. Här är det bara du och ditt huvud. Och just nu är vi jävligt osams. Vill inte alls tänka. Var ju skitglad nyss. På topp, svävade. Fyra timmar senare, panik. Måste ut. hade jag körkort skulle jag vara härifrån på en sekund. Ute på vägarna med hög musik i mörker. Men fan, det har jag inte. Fick lust att ringa någon, be om hämtning. Räddning, som en typisk tjej. Gör inte sådant. Vill gärna klara mig själv men satan vad jag skulle vilja kuta härifrån. För mycket diskussioner, frågor och gammalt familjegroll som kommer upp igen. Det kliar i kroppen. Kanske tar cykeln, för hämtningen är satans långt bort faktiskt. Men, värd att vänta på har jag ändå kommit fram till.


Härliga fina stund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback