Förvirrade Lina- Elsa

Tror jag officiellt har klarat av första veckan! Sålänge jag klarar denna fredag.. Är pigg idag. Tittar på människor. Folk har så bråttom. Får en känsla av att liksom säga något, hälsa, fråga något. Känslan av att man känner alla som passerar eller som man delar plats med. Alla som springer förbi, som kastar en blick och sedan springer vidare. Folk man aldrig ser igen. Kan bli full i skratt när jag sitter där på pendeltåget. Denna hemska tystnad, inte störa någons synfält, vara osynlig. Ändå sitter vi hoptryckta med varandra. Ändå ska vi åt samma håll och göra samma saker för att sedan längta efter helgen. Hyllar dom som vågar lyfta blicken och faktiskt se sig om.