Förvirrade Lina- Elsa

Packa pappas kappsäck för snart reser vi. Paljetter, hippieband, flanellskjorta, jeansshorts, byxdress, ray bans, lacktights och svart hatt! Kan man kräva mer av mig? Skulle nöjt mig med ett pannband och t- shirt men vill ju inte gå byxlös..  Är liksom jävligt sömnlös. Har snurrat in mig i nån känslomässig härva som liksom bara blir värre och värre. Som en jäkla dokusåpa. Vet inte vad som är okej att känna heller. Vad som är normalt. Vad jag brukar känna. Kan inte gå tillbaka till något och försöka förstå mig på mig själv. Har aldrig varit här förut. Känns som att falla handlöst utan något under. Ingen säkerhet. Och förvirringen är konstant. Mer än vanligt. Snurrar bort mig i ingenting. Undrat om jag har haft fel hela tiden? Att jag har gått fel stig. Och i sådana fall är det mitt fel. Och i sådant fall så kan jag ju inte lita på mig själv i sådana situationer. Och då kommer vi till fråga två: vem fan ska jag lyssna på då? Om jag har haft fel och ljugit för mig själv? Hajjar noll. Och ingen hjälp får jag, inte ens en liten knuff. Fan. Jag stänger av. Känslomässigt avstängd. Se och lär.