Förvirrade Lina- Elsa

Jag tror att jag gör det nu. Jag lyssnar på en underbar sång som jag bara förknippar med Kalle. Jag tror att det känns. Det känns. Har inte vågat lyssna på Cornelis trots att jag älskar honom. Men det är för mycket. För mycket Erik, Robert och diverse namn som kändes den dagen. Dagen som blev som ett vakuum. Som gick rätt smidigt förbi mig. På låtsas. Bara för att trösta. Önskar och har önskat att han skulle återuppstå. Verkligt. Så dom får ta i honom, skåla, kramas, skratta, dansa och slåss ihop igen. Grabbarna. Men du är borta. För alltid. För gott. Inget mer av det. Det är bara mardrömmar i någons huvud.